LitteraturMagazinets recension av Knivkastarens kvinna : berättelse, Kerstin Ekman

Vacker och varierande lyrik om utsatthet

Läkarna är Hundar. De viftar upphetsat med sina svansar och, ja, den här speglingen av män som gläfsande tar sig an kvinnokroppen är allt annat än romantisk"

Bok- presentation:	Knivkastarens kvinna : berättelse
Författar- presentation:	Kerstin Ekman

Kerstin Ekman har sedan debuten 1959 etablerat sig som en av våra mest namnkunniga författare. Hon är ledamot i Samfundet De Nio och tidigare ledamot i Svenska Akademin. Hennes breda författarskap sträcker sig från detektivromaner till operalibretto. "Knivkastarens kvinna" är ett prosalyriskt verk som skrevs 1984 och utkom 1990.

Jag läser "Knivkastarens kvinna" och upplever något oväntat. Jag skulle kalla det en dikt. Men på framsidan står det berättelse. Så därför får vi tänka oss texten som något mittemellan. Det är alltså inte fråga om någon deckare den här gången, utan Ekman har gjort ett djupdyk ner i kvinnlighetens mest utsatta rum.

Via poesin beskriver hon det som sker under, innanför och efter en abort, eller handlar det kanske om ett missfall. Det börjar med skrapet, knivarna och den yttre fysiska smärtan och fortsätter med efterskalvet, den sårade kvinnosjälen. Läkarna är Hundar. De viftar upphetsat med sina svansar och, ja, den här speglingen av män som gläfsande tar sig an kvinnokroppen är allt annat än romantisk. De kastar knivar, styr och ställer, skär och skadar.

Inför detta måste kvinnan lägga sig ner och känna tillit, i vardagen och under skalpellen. Kvinnan i berättelsen som ibland är ett jag men ter sig ibland som en annan, gör en resa ner i mörkret. Sedan hon förlorat sitt foster, detta ofullbordade liv, kommer hon till en en psykiatrisk klinik. Efter vilan hos vitrockar och livlösa, orkeslösa ansikten finner kvinnan ändå en väg ut och upp ur djupet. Hon väljer livet.

Berättelsen med sina olika verser tycks beskriva två världar: ”den nedan” som mörkret och depressionen och ”den ovan” som det glada bekymmerslösa normala livet. Men dessa världar är så klart inte oberoende av varandra utan finns beständiga genom hela livet, så här resonerar författaren:

"Varje människa
måste hitta en punkt där hon är hos sig
själv.
Varje människa
som inte vill skäras sönder av världen
måste hitta punkten
där hon inte kan angripas,
grytet under bröstbenet
eller en bit öken
inuti det egna hjärtat."

Poesin kräver lite öppenhet för tolkning från läsarens sida. Mycket undgår nog mig, och jag skulle kanske behöva läsa flera gånger, men språket är vackert och formen varierande så det gör det hela till en spännande och intressant upptäckt av något annat i Kerstin Ekmans författarskap.

Mottagen: 1 juli 2018

 Relaterade artiklar 

Kerstin Ekman är själv med och skriver manus

"Grand final i skojarbranschen" blir film

Produktionsbolaget Migma Film har köpt rättigheterna till att göra film av boken ”Grand final i skojarbranschen”.

– Filmen kan i bästa fall börja spelas in under 2014, säger producenten Anita Oxburgh till LitteraturMagazinet.

Kerstin Ekman ska själv vara med att skriva manuset tillsammans med författaren Annika Thor.

– Jag hoppas att manuset ska kunna skrivas och finansieras under 2013. Vi har stora förhoppningar på den här fantastiska texten, säger Anita Oxburgh.

Läs mer ...

Munter satir prisas i Ivar Lo-Johanssons anda

"Grand final" får stort litterärt pris

Kerstin Ekman får Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2012 för sin bok "Grand final i skojarbranschen". Det stod klart måndagen den 23 januari 2012.

Juryn gillade att Kerstin Ekman i sin bok skildrar hur en författare måste leva ett slags dubbelliv där hon dels ska "tillmötesgå offentlighetens stegrande krav på författaren som estradör" och dels vara äkta när hon skriver.

Läs mer ...

Anmäl textfel