LitteraturMagazinets recension
av Det sena verket : Från Andningsvändning till Tidsgård, Paul Celan
Poesi nära ögonblicket
Den tyskspråkige Paul Celan (1920-1970) föddes i den rumänska staden Czernowitz, som idag är en del av Ukraina. År 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper och hans föräldrar, som var av judisk börd, deporterades och dog i ett läger. Celan själv lyckades fly sin hemstad, först till Bukarest, sedan till Wien, för att till sist bosätta sig i Paris, där han var verksam tills han tog sitt liv 1970.
Äntligen, är jag lockad att utropa av det faktum att Paul Celans sista diktsamlingar nu föreligger i svensk översättning av Anders Olsson i volymen ”Det sena verket”. Äntligen: för att de tidigare översättningarna endast undantagsvis har presenterat urval av poeten och för att de här föreligger kompletta. Äntligen: för att de har en gemensam översättare i Anders Olsson. Äntligen: för att utgåvan är tvåspråkig – tyska och svenska på var sin sida av uppslaget. Äntligen: för att volymen avslutas med ett generöst efterord av översättaren och akademiledamoten, som med stor kännedom sätter in Paul Celan i vår samtid. Med andra ord är det här en efterlängtad volym som dessutom innehåller ett inspirerande förord av Gabriel Itkes-Sznap.
Det är de fem sista diktsamlingarna samt en extra svit dikter som samlats i den här omfångsrika volymen. Tre av diktsamlingarna utgavs efter poetens död 1970. Paul Celans sena dikter är oerhört koncentrerade. Hans språk är fullt av utelämnade konjunktioner och förbindelseled. Han skriver sig nära ögonblicket, i det som är nu och då och sedan. Tidsrörelserna finns i hans strofer, uppbrotten. Han var en diktare med uppryckta rötter: nästan hela hans publicerade diktning tillkom i exil.
”Svår” kan vara ett epitet som ofta vidhäftar hans poesi. Så kan det vara. Det är inte alltid som hans dikter öppnar sig i betydelser eller låter sig förklaras genom omskrivningar. Det som talar i dem är erfarenheten – den livsbejakande, den bistra, den tvehågsna. Ändå finns här, i hans sena dikter, knappt något utskrivet ”jag” kvar. Det som kommer till tals är av det slag som lösgör sig från det personbundna, trots att rösten stämmer från hans djupast gjorda erfarenheter.
I sin efterskrift konstaterar Anders Olsson att Paul Celan alltmer kommit att framstå som en av vår epoks största och mest angelägna diktare. Att få läsa hans sista dikter i en följsam och initierad tolkning, samlade i en nära tusensidig volym är ingenting mindre än en ynnest.
Mottagen: 9 maj 2021
Anmäl textfel
