LitteraturMagazinets recension
av Du har funnits här: Poesi på liv och död, Jacques Werup
Jaques Werup tar läsaren på en personlig poesiresa
Jaques Werups senaste verk är inte en samling med hans egna dikter, utan en korsning mellan antologi och essä.
Dels får vi ta del av hans tankar kring poesi, dels av dikter som har inspirerat honom. Själva greppet är oerhört givande och jag önskar att många fler tar efter – att vi pratar betydligt mer om våra inspirationskällor i läsväg.
Dikterna här är av skilda slag: klassiska och moderna, berömda och mindre kända, svenska och översatta. En del av dikterna har jag läst många gånger, andra är helt nya. Vissa är mina egna favoriter sedan tidigare, andra får jag upp ögonen för här och nu. Det finns inga "tråkiga" dikter med, så det är definitivt inspirerande och väcker mersmak för att leta upp mer av de olika poeterna.
Werups egna, essäartade texter är inte alltid så välflödande i sitt skrivsätt. De är ofta väldigt poetiska, men tyvärr på ett lite väl högtravande sätt. Personliga anekdoter finns i massor och bjuder in till både skratt och eftertanke, men de bestående intrycken är få.
I slutänden tar jag med mig många av dikterna som Werup har valt ut och är innerligt glad att jag fick läsa dem, igen eller för första gången - men Werups tankar och känslor kring poesin som genre och konstform är inte det som utgör behållningen med hans bok.
Mottagen: 24 januari 2015
Anmäl textfel
