LitteraturMagazinets recension
av Gå till historien, Linn Hansén
Vild blandning av humor och Stora Frågor
Linn Hanséns nya diktsamling är intressant, men framförallt rolig. Och humor med allvarlig, eftertänksam botten är en sällsynt fågel i den svenska sångkören.
Hansén debuterade 2008 med "Ta i trä", en väl skriven diktsamling som tyvärr inte lämnade alltför mycket intryck. Nu har Hansén bytt förlag och återkommer med "Gå till historien", en bok vars omslag - signerat John Hagström - är en modern variant av några århundraden gammal estetik.
Även Hanséns texter är kommentarer som leker med definitioner och begrepp. Vad är egentligen historia? Hansén omdefinierar, ifrågasätter, vränger runt. Det är tänkvärt och det är, som sagt, riktigt roligt. Det är svårt att inte fnissa högt på nästan varje sida, samtidigt som texten rymmer en nog så allvarlig fråga om hur vi egentligen konstruerar det där som vi väljer att kalla historien. Hansén inte bara går till historien, utan gräver runt och hittar både urtidsdjur och aliens som får formen av ord.
Det första skriket är inte skriket från ett barn eller någon som blir av med sina pengar eller tänder det första skriket heter skriket och det är alltid intressant.
Den första som rör någonting kallas den första röraren.
Den första tudelade baddräkten.
Det här är inte historia det är en lista.
Det är mer intelligent att inte dö av mord än att inte dö av vattkoppor och på vissa platser är det tvärtom.
Skillnaden mellan historien och myten är att den inte är sann.
Människan lever ovanpå jorden för att slippa leva i underjorden.
Inledningen, liksom avslutningen och diverse avsnitt däremellan, är långa listor med frågor som skulle kunna dyka upp på tentor - men alltid med en udd som gör dem oroande. Varför undrar vi egentligen allt detta? Går det överhuvudtaget att svara något vettigt? Annars finns en mängd påståenden om vad historien är, där Hansén tillskriver ordet historia så många betydelser att begreppet blir ett stort svart hål.
Det finns snygga, spännande och ibland nästan oförglömliga formuleringar på så gott som varje sida. Som helhet är varje dikt inte så stark - det känns som att fokus är dels på enstaka rader, dels på hela diktsamlingen i sig, medan dikt-nivån inte är lika relevant. Och de stora frågorna står där på sidorna, slår ut som blommor och blottar oändliga tomrum:
Hur många är de andra historierna.
Det är inte historiens fråga.
Är ni ensamma nej det är ni inte.
Är detta historiens ursprung varje trakt skrek efter sin historia.
Att vi fick historia är ingen slump.
Men vilka är vi.
Mottagen: 6 april 2013
Anmäl textfel
