LitteraturMagazinets recension
av Röstningen är avslutad, Per Lindberg
Vansinnigt bra samtidsdikter
Per Lindberg är den svenska poesins Puck. En spjuver som sprutar ur sig ideligen intelligenta absurditeter, alltid med skarp blick för samtidsmänniskan, hennes rädslor och glädjekällor.
av krafters dans i obestämbarhet
runt kvarkar som kan upplösas till dimma.
Längst inne är vår fruktskål en sorts smet
som sjuder, bubblar, föds och annihileras
i laglös mikrokosmisk valfrihet,
och underliga känslor aktiveras
hos mig i kvällens tystnad av och till
när föremålens yta kontempleras.
De vill mig något fast de står så still.
De tittar hit. De gör mig iakttagen.
De ser mig utan iris och pupill.
Jag tror inte att Per Lindberg över huvud taget är förmögen att skriva en tråkig eller dålig dikt. Sedan debuten 1987 har han bara givit ut diktsamlingar, men det han inte ger av kvantitet visar sig istället i en skimrande kvalitet och en tonsäker röst som kan jämföras med då andras, vare sig det är allvaret eller den tunga, djupa humorn som för tillfället råder i raderna.
Livets mening är att klara sig, sa fågeln.
Jordens atmosfär nuddar vid världsrymden
med sitt uttunnade yttersta skikt.
Jag är en av dem som blir hel när jag får vara ensam.
I "Röstningen är avslutad" arbetar han mer än tidigare med rim och bundna versmått, vilket – förstås – faller läskigt väl ut. Här rör han sig i samma genre som till exempel Malte Perssons underjordssonetter, men i de obundna dikterna är han samma poet som i tidigare diktsamlingar - men med helt nya melankoliska vansinnigheter på hjärtat.
ur svartblå moln mot asfalt som är grå.
Av inre bilder skapas en tablå
som jaget tyglar med nervösa tömmar.
De som redan förut har gillat Per Lindberg kommer knappast att bli besvikna. Alla andra gör bäst i att genast kasta sig över både denna och tidigare diktsamlingar från hans hand. Att inte göra det är nämligen att gå miste om en av de mest särpräglade och roliga poeterna i Sverige idag.
Mottagen: 4 februari 2014
Anmäl textfel
