LitteraturMagazinets recension av Glödlampan bara fortsätter att lysa, Richard Brautigan

Roligt, vackert och häpnadsväckande

Det här är experiment när de är som bäst, när de lever och andas, när all inspiration och energi som en gång lades in i dikten också hoppar ut från boksidan"

Bok- presentation:	Glödlampan bara fortsätter att lysa
Författar- presentation:	Richard Brautigan

Richard Brautigan är en mycket underlig författare. När han skriver dikter är de underbart skruvade.

Straffande spöken hemsöker likt ångdrivna tennisbanor
äpplena i min icke-existerande fruktträdgård.
Jag minns när det bara fanns maskar där ute
som dansade i månbelysta kärnhus under varma nätter i september.

När jag läste Richard Brautigans roman "In Watermelon Sugar" konstaterade hag att han är en underlig författare. Frågan var hur han skulle vara som poet? Det hade jag aldrig ens funderat på. Jag kände inte till att han skrev dikter. Så snubblade jag över den här svenska utgåvan, översatt av Jonas Ellerström. Jag började läsa – och kunde inte sluta. Alla dikter slukades i ett svep, men när jag slog igen sista sidan visste jag redan att jag måste återvända. Både snart och många gånger framöver.

Vaginans kronblad vecklar ut sig
som när Kristoffer Kolumbus
tar av sig skorna.

Brautigan skriver enkelt, haikulikt, ofta med naturbetraktelser, men samtidigt surrealistiskt skruvat. Det är roligt, det är vackert, häpnadsväckande - allt på samma gång. Det här är experiment när de är som bäst, när de lever och andas, när all inspiration och energi som en gång lades in i dikten också hoppar ut från boksidan och överfaller varje ny läsare.

Jag tillkallas av en dörr
men glöms bort av knackningen
och lämnas ensam här
i en lång tyst korridor, lik
en marmortarm, som vet
vad jag heter.

Översättningarna ter sig mycket väl gjorda och jag kan ingenting annat än hylla denna diktsamling. Det är en av mina största poetiska läsupplevelser på mycket länge. Urvalet spänner över hela Brautigans produktion och vi möter även mycket sorg, eftertanke, enkla betraktelser och berättelser.

Sorgsenheten tilltar mot slutet och jag vet att Brautigan inte orkade leva, men hans dikter inspirerar ändå till liv, till skrivande – och till mer läsande av Brautigan. Själv ska jag ge mig i kast med fler av hans romaner, men för alla som har livslust och vill bli golvade kan jag med djup och innerlig värme rekommendera dessa dikter.

Vi stannade vid underbara dagar
och klev ut ur bilen.
Vinden sneglade på hennes hår.
Så enkelt var det.
Jag vände mig om för att säga någonting –

Mottagen: 8 december 2013

Anmäl textfel