Recension
av Hallon och bensin, samlingsvolym
Bitvis alltför lam poesi-antologi
Blå blixt är en antologiserie som Brombergs förlag har satt igång. En antologi, ”Hallon och bensin”, har kommit ut där sju poeter som inte har publicerat egna diktsamlingar finns representerade. Brombergs har redan börjat leta efter poeter till uppföljaren. Det är helt klart ett kul projekt – men hur bra är egentligen ”Hallon och bensin” som antologi? Är det här en bok som väcker hopp för framtidens poesi-Sverige?
En av sju deltagare är man. Andreas Svanberg skriver prosapoesi med fokus på fabriksarbete. Det är välskrivet och intressant, men jag blir inte särskilt entusiasmerad i övrigt – innehåll och språk bildar ingen helhet som får mig att utropa ”Wow!”.
Lina Hagelbäck skriver Violencia, en blandning av blommor och våld redan i titeln och namnet på huvudpersonen. Prosapoesi som kretsar kring en destruktiv men intensiv och berusande personlighet. Det är för all del intressant, men faller tyvärr i ganska många exotiserande fällor.
Karin Bryggers mer konventionella, postmodernistiska fragmentsammansättande poesi är klart läsvärd och jag ser fram emot en hel diktsamling från denna poet, även om hon då gärna får vässa uttrycket en aning mer.
Hanna Riisagers ”Dollymix” använder sockersöta formuleringar på ett snyggt, mycket medvetet sätt. Också detta är poesi som jag får ut något av att läsa.
Sofia Pulls skriver mycket intressant, med mer antydningar än övertydlighet, om en tillvaro som rämnar. Jag tror egentligen att den här sortens berättande har större utvecklingspotential i novellform, men jag är klart intresserad av att läsa mer.
Mimi Åkesson har skrivit antologins helt klart mest intressanta bidrag. Detta är experimentell poesi i sitt esse, där innehåll och språk samexisterar på bästa möjliga sätt.
Sist ut: Tove Mörkberg, som skriver om barn och barndom. Inte ointressant, och väldigt välskrivet, men inte heller särskilt mycket nytt.
En intressant antologi, men få av bidragen är så vässade som jag hade önskat. Ofta blir det för lågmält – bra, inte tal om annat, men alldeles för lite WOW. Jag hoppas att Sveriges framtida poetgeneration vågar betydligt mer än så här.
Mottagen: 21 juli 2012
Anmäl textfel
