Nu när Håkan Lindquist har givit ut en ny bok...
...med titeln Regn och åska, en bok jag ser fram emot att läsa men inte har tid till just nu, tänkte jag lägga in två gamla (pre-blogging) recensioner av Lindquist-böcker:
"Liksom alla Håkan Lindquists böcker (nu har jag läst alla!) handlar Dröm att leva om homosexualitet, och om någon som måste leva vidare sedan en älskad människa (en bror, en pappa, en vän) har dött. Lindquist verkar ha hängt upp sig på de två temana, och säger själv att böckerna är skrivna som en slags sorgearbete sedan människor gick bort i hans närhet.
Dröm att leva är en mycket fin, rent ut sagt underbar bok, som placerar sig någonstans mitt emellan Min bror och hans bror och Om att samla frimärken i kvalitet. Den är bättre än Min bror och hans bror, men når inte riktigt upp till Om att samla frimärkens höjder.
Lindquist är bra på dialoger, det märker man tydligare här än i hans andra, han kan skriva skämt mellan personerna så att man tycker de är roliga – han fångar på pricken de där små åtbörderna vi gör och som får våra vänner att skratta. Här når skämten fram till läsaren. Och det är ingen liten bedrift!
Boken innehåller ett Tranströmercitat, ”Kärlekens rörelser har mojnat och de sover / men deras hemligaste tankar möts / som när två färger möts och flyter in i varandra / på det våta pappret i en skolpojksmålning”. Den dikten har jag alltid gillat väldigt mycket, men i sammanhanget där den citerades i boken fick den en alldeles särskild mening. Det var en så häftig upplevelse att läsa citatet där, när killarna har fått varandra och älskat! Jag har aldrig tolkat dikten så förut – det blev en aha-upplevelse.
Bokens omslag passar den mycket bra: stenar på en strand, och vattnet sköljer över dem, men det ser inte ut som vatten utan som rök.
Först tyckte jag att det tog litet väl lång tid innan kärleken dök upp, när jag visste att just de två skulle bli kära i varandra, men den långa tiden är nödvändig, det inser jag nu – Mikaels sorg måste förlösas innan han kan älska.
Två minus får boken för att det folk säger är alldeles för bra, det blir inte realistiskt – vilket jag märker även i Om att samla frimärken, men där stör det inte lika mycket – och för att språket inte är riktigt helt hundra."
*
"Folk tror alltid, baserat på titeln, att detta är en bok som måste vara tråkig, men trots en tunn historia har jag läst och läst om Om att samla frimärken inom loppet av en vecka, och knappt kunnat släppa den någon av gångerna. Fast det kanske bara är på grund av homosexualiteten – påvert utlevt för den ena karaktären, och knappt erkänd av den andra.
Håkan Lindquist har ett mycket vackert språk när han berättar om vänskapen mellan Samuel och Mattias. Otroligt detaljerade minnen finns insprängda, kursiva och med indrag, överallt i texten. Ofta upprepas de också, men i ny form och med små detaljer förändrade, vilket gör att de passar i sammanhanget där de upprepas. Mycket fascinerade!
När boken börjar är Samuel död, och berättaren Mattias går på hans begravning, läser efterlämnade brev. De var en gång vänner, trots stor åldersskillnad. Fanns det ett sexuellt förhållande mellan barnet Mattias och den vuxne Samuel? Det känns nästan som att författaren leker med att jag tänker mig den möjligheten, när han låter Samuel smeka Mattias över ryggen, och Mattias mamma tro just detta om vänskapen. Men skulle jag ens ha frågat mig något sådant, ifall det inte var homosexuella män som historien handlade om? Det känns bra att få se sina fördomar i vitögat.
Om att samla frimärken får ett minus för att den stora hemlighet som Samuel dolde var för stor och kom in mot slutet utan att ändra på någonting. Jag skulle föredra om man utelämnat upplösningen. Historien hade varit bättre i ännu tunnare skick!"
Har ni läst Regn och åska eller någon av Lindquists tidigare böcker?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sorg #kärlek mellan män #uppväxt #ungdomsböcker #unga vuxna
Till Terry
Käre Terry,
Vi har haft en lite ambivalent relation de senaste åren.
Jag upptäckte dig i tonåren, genom att min familj fick kassar med pocketböcker av en vän till min pappa. När han läst ut dem fick vi dem och vi slukade allihop hungrigt dessa papperssamlingar som rymde så mycket mer än sin trycksvärta.
Mamma älskade häxorna, jag älskade bibliotekarien, pappa älskade allt. Vi skickade sms till varann igår. "Har du sett?" "Nej!" "Vilken sorglig dag!" Det var verkligen sorg vi kände. Jag minns vår chock när vi fick veta att du hade blivit sjuk. Vår oro för att du inte skulle skriva fler böcker. Det gjorde du, vi köpte dem, men jag tror inte att någon läste dem.
För sanningen är att jag har gått vidare. Ett tjugotal böcker räckte för mig. Sedan kunde jag din värld och dina skämt utantill. Det kan jag fortfarande. Min älskade bibliotekarie, i vars fotspår jag gått, rent yrkesmässigt och även övertagit hans vana att säga "Ook". DÖDEN, råttornas död, Nanny Ogg, Mormor Vädervax, Margrat Vitlök, Vimes, kapten Morot, patriciern, Rensvind...
Jag lämnade dig bakom mig, men Skivvärlden är fortfarande en del av mig. Jag säger fortfarande "Ook" med jämna mellanrum. Dessutom har min sambo nyligen börjat läsa dina böcker och när han berättar så minns jag. Vi kan skratta tillsammans. Vi kan dela din värld.
Vila i frid nu! Du skrev så mycket om DÖDEN och jag minns alla scener där han kommer för att hämta någon och de frågar vad som ska hända nu. "VAD TROR DU SJÄLV?", frågar DÖDEN och när de har berättat vet vi att det de säger kommer att hända dem. De som tror på reinkarnation reinkarneras. De som tror på ingenting efter döden, de försvinner.
Jag hoppas att du är nöjd med det du trodde skulle hända. Och att du har gott om banana daquiri. Hälsa råttornas död från mig! Ett PIP, istället för ett RIP.
Hälsningar från ett ex som alltid kommer att minnas dig
Avdelning: Fantastik Taggar: #nekrolog #fantasy #humor #Skivvärlden #döden #sorg #minnen
Kommentera
Lucka nummer 22: Det här med julmusik
I mitt uppväxthem har musik alltid spelat enormt stor roll.
Det har spelats musik både till vardag och helg, musik har varit ett samtalsämne, en referensram. Samtidigt har mina föräldrar – och med tiden även jag – inte haft en musiksmak som kvalar in på topplistorna, så vårt val av julmusik har inte direkt varit "Feliz Navidad". Ifall nu någon verkligen gillar den låten...
Taggar: #julkalendern14
Kommentera
Lucka nummer 14: Läsjulminnen och julklappsböcker
Visst har du också läsjulminnen? Visst önskar du dig också massa böcker, och presentkort hos olika bokhandlar, i julklapp? Sedan ägnas mellandagarna åt läsningen eller att snoka upp vilka böcker som presentkortet ska ägnas åt...
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#julkalendern14
Kommentera
Lucka nummer 2: Den bästa jultraditionen vi har
Ni vet "Karl-Bertil Johnsons julafton"? Ursprungligen en berättelse i Tage Danielssons "Sagor för barn över arton år", men senare (= 1975) en tecknad film av Per Åhlin och nyss nämnde Tage Danielsson.
Denna korta film har jag sett varenda jul under nästan hela mitt liv. Jag var inte gammal innan jag började se fram emot Karl-Bertil mer än Disney - och inte mycket äldre när pappa drog fram "Sagor för barn över arton år" ur dess dammiga bokhyllehörn.
Avdelning: Klassiker Taggar: #julkalendern14 #jul
Kommentera
Kul med Kristina Sandberg!
Imorgon har jag årets sista träff med min bokcirkel. På första mötet bestämde vi oss för att läsa Kristina Sandbergs "Att föda ett barn", men den var slut hos den återförsäljare som jag - enligt upphandlingen - helst bör köpa "icke biblioteksutrustade" böcker från. Sist vi träffades började deltagarna efterlysa Sandberg och då fick jag gå in och köpa från "fel" leverantör.
Och felen tog inte slut är. Jag råkade dessutom beställa 26 böcker, istället för 13. Reklamera? Nä, det var ju jag som gjorde fel... bad en annan bokcirkel på grannbiblioteket att överta hälften av böckerna. "Nja, kanske. Ifall hon får Augustpriset alltså. Annars är vi nog inte sugna."
Så gick jag hem och jag egentligen hoppades jag på Lyra Ekström Lindbäck, men när Sandberg vann kändes det ganska fint att ha tagit hem "Att föda ett barn" just idag och att få dela ut den till bokcirkeldeltagarna imorgon.
Snacka om tajming!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #augustpriset #pris #romaner
Kommentera
Obligatorisk läsning!
Jag får erkänna det direkt: jag var väldigt skeptisk till Liv Strömqvist väldigt länge och hade svårt att hänga med i hypen över hennes serier. Först med sin förra bok, "Ja till liv", började hon vinna över mig på sin sida. Med nya albumet "Kunskapens frukt" är jag definitivt frälst.
Där Strömqvists tidiga album varit ganska spretiga har "Kunskapens frukt" en sylvass, knivskarp riktning. Det faktaboksdrag som ofta funnits hos Strömqvist når här en väldigt personlig blomning. Det är bara att luta sig tillbaka och insupa nya kunskaper, komplett med referenssystem!
"Kunskapens frukt" handlar om kvinnans könsorgan. Hur kommer det sig att så många kvinnor vill operera sina blygdläppar så att de blir mindre? Varför är det ett hot om kvinnans könsorgan är stort, tar plats, breder ut sig? Kan det hänga ihop med att det enda som räknas på kvinnans kön egentligen inte är det yttre utan själva slidan, för att bara just den ryms i vår logik kring sex och befruktning?
Vilken historia har kvinnans kön - vad har ändrats i hur vi ser på könsorgan? Hur kommer det sig att kvinnor idag anses ha svårt att få orgasm, medan det tidigare har funnits uttalanden om att kvinnor tenderar att komma för tidigt? Hur påverkades synen på sex av att man tidigare trodde att kvinnan måste få orgasm för att kunna bli med barn?
Hur kommer det sig att vi idag ser på mannen som mer sexuellt driftigt än kvinnan, medan kvinnan tidigare setts som den liderliga, känslostyrda som lockar med sig den annars logiske mannen? Varför ska kvinnor behöva känna att deras kön är ofräscha? Och varför ses mensblod som äckligt idag när det tidigare har tilldelats magiska egenskaper?
Mycket av könsroller och tänk kring sex är så extremt tidsbundet. Just detta visar Strömqvist. Ett viktigt ämne - extremt väl genomfört. Många har sagt det och jag upprepar: Obligatorisk läsning!
Alltså: Läs "Kunskapens frukt". Det är inte en uppmaning. Det är en order.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #kvinnligt #hyllning
Kommentera
Om Lydia vore Paula
Tog en titt i ett korrektur av Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken", som finns upplagt på Litteraturbanken. Insåg med stigande förvåning vad som var den absolut vanligaste ändringen i denna text:
Namnet Paula byttes ut mot Lydia!
Det var som om en helt självklar värld föll omkull omkring mig. Denna bok som jag läst och älskat och älskat och läst igen. Om den sköra, inte särskilt lyckliga kärleken mellan Arvid och Lydia.
Arvid och Paula? Nej, det går verkligen inte! Och det är då jag börjar fundera: hur viktiga är egentligen namnen i en bok för läsningen, stämningen, intrycket?
Vad tror, tänker eller tycker du?
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #söderberg #namn
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sjätte pjäsen: Kyla
I sjätte pjäsen, "Kyla" från 2002, hettar det till ordentligt. Vi får följa tre unga män som sitter och dricker i ett skogsparti. Snart framgår deras politiska hemvist och den är inte att leka med. De är het enkelt nazister och när en annan ung man med bakgrund som adoperad råkar komma gående förbi kan det bara sluta illa. Riktigt illa.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater #hyllning #våld #nazism
Kommentera
Femte pjäsen: Det portabla slutet
Femte pjäsen! Bara 12 kvar - i första volymen... Sedan finns det en till! Det här läsprojektet går inte jättesnabbt, men jag fortsätter kämpa.
"Det portabla slutet" från 2001 känns på alla sätt väldigt typisk.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Det här med Kerstin Thorvall
Första gången jag stötte på Kerstin Thorvall som författare var när jag gick en kurs om litteratur och genus, på den gamla goda tiden, det vill säga 2010. Vi skulle läsa "Det mest förbjudna", den bok som inledde Thorvalls karriär som skandalförfattare när det gällde kvinnlig sexualitet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kvinnligt #klass #sexualitet #kärlek #skandal #kontroversiellt #självbiografiskt
Kommentera
Vad gör en bilderbok bra?
Fyndig intrig med vändning. Snygga bilder. Lekfullhet och humor. Ett språk som är enkelt, men aldrig fattigt.
Det är ungefär vad jag kräver av en bilderbok.
Avdelning: Barn Taggar: #barnböcker #bilderböcker #kvalitet
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Lufta rumpan på bibblan?
En dag för inte så länge sedan stod jag i min biblioteksdisk och försökte se tjänstvillig ut. Då hände det sig att en man kom in och började återlämna böcker i automaten. Saken var bara den att hans byxor hade halkat ner så att hela hans bakdel syntes. Ja, han stod faktiskt och moonade vid automaten,
Jag gick fram och frågade försynt: "Ursäkta, men dina byxor..."
Varvid han bitskt spottade fram: "Ja, jag vet, jag har faktiskt inte byxor som passar och då blir det så här, men det stör väl er ordning, eller?"
Jo, precis. Det är ju det allting handlar om på biblioteket. ORDNING.
Böcker i räta rader. Alfabetisk sortering och uppdragna byxor. Alla gånger.
Taggar: #bibliotek #ordning och reda #anekdoter från bibblan
Kommentera
Abstinens!
Jag har inte läst någon Norén-pjäs på en hel vecka nu.
Jag kan inte förneka att jag har en viss absistens. En längtan, en krypande kliande känsla i kroppen.
Snart ska jag ta upp de där tegelstenarna igen och låta den där krypande, kliande känslan komma av dramatiskt obehag istället!
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #läsabstinens
Kommentera
Fjärde pjäsen: Swelt dog
Den här pjäsen är skriven 2001. På scenen finns tre män: A, B och C. A och B är äldre, C är yngre. A är underklass, B är övre medelklass, C är prostituerad. B är intresserad av C:s tjänster vilket framgår väldigt tydligt. Samtidigt pågår ett spel mellan alla tre som är betydligt mer komplicerat än den förhållandevis enkla köpa-sälja-situation som en kan förledas att tro att det handlar om. Ingenting är heller oföränderligt. Samma person säger radikalt olika saker. Vad är sanning, vad är lögn? Många repliker är också rena plattityder, vilket får en väldigt stark effekt.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Tredje pjäsen: Akt
I den här pjäsen, skriven 2000, ska en läkare undersöka en kvinna som är fängslad sedan många år tillbaka. Hon ville inte riktigt bli undersökt, men samtidigt är det något annat än att ligga i cellen med dess ständiga, starka ljus. Läkaren är allt annat än sympatisk. Allt äger rum i Tyskland, hon har gjort sig skyldig till någon slags terrorobrott och det görs många hänvisningar till Förintelsen. Obehagligt, med instabila personligheter - precis som i de tidigare pjäserna jag läst.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Kommentera
Munro skriver starkt om genus
Jag har aldrig tidigare läst Alice Munros noveller, hur jag nu har kunnat undgå det. När hon fick Nobelpriset kastade jag mig inte över de böcker av henne som jag hade hemma, utan lånade ut dem. För en vecka sedan fick jag tillbaka de bägge böcker, ”Dance of the Happy Shades” och ”To Much Happiness”. I den förra, som var Munros debut och utkom redan 1968, finns en novell med namnet ”Boys and Girls”. En novell som fick mig att överösa marginalerna med utropstecken.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamling #genus #kön #feminism #barndom #uppväxt #kvinnligt #Nobelpriset
Kommentera
Det är då jag älskar mitt jobb!
Jag är på Semester. Det är himmelskt skönt. Jag ska inte sätta min fot, eller ens min minsta tå, på min älskade arbetsplats på flera veckor. Nu när jag är borta från denna vardagsmiljö som jag är så marinerad i annars så känner jag ett behov av någon slags sammanfattning. Ett vårbokslut, en verksamhetsberättelse. Vad har jag sysslat med egentligen?
Avdelning: Serier Taggar: #bokglädje #boktips #serier #pojkars läsning
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
