Munro skriver starkt om genus
Jag har aldrig tidigare läst Alice Munros noveller, hur jag nu har kunnat undgå det. När hon fick Nobelpriset kastade jag mig inte över de böcker av henne som jag hade hemma, utan lånade ut dem. För en vecka sedan fick jag tillbaka de bägge böcker, ”Dance of the Happy Shades” och ”To Much Happiness”. I den förra, som var Munros debut och utkom redan 1968, finns en novell med namnet ”Boys and Girls”. En novell som fick mig att överösa marginalerna med utropstecken.
Huvudpersonen är en ung person som inte känner sig hemma i att vara tjej, eller snarare: i vad som anses höra samman med att vara tjej. Så här tänker hon, när hon har insett att hon inte kommer att få fortsätta hjälpa pappan med hans göromål – vilket hon älskar. Så fort hennes lillebror har blivit större ska hon hjälpa sin mamma i köket, vilket hon inte alls har lust med.
”I no longer felt safe. It seemed that in the minds of the people around me there was a steady undercurrent of thought, not to be deflected, on this one subject. The word girl had formerly seemed to me innocent and unburdened, like the word child; now it appeared to me that it was no such thing. A girl was not, as I had supposed, simply what I was; it was what I had to become. It was a definition, always touched with emphasis, with reproach and disappointment. Also it was a joke on me.”
”My grandmother came to stay with us for a few weeks and I heard other things. ”Girls don’t slam doors like that”. ”Girls keep their knees together when they sit down.” And worse still, when I asked some questions, ”That’s none of girls’ business.” I continued to slam the doors and sit as awkwardly as possile, thinking that by such measures I kept myself free.”
Men en sådan frihet finns förstås inte. Flickan i novellen märker att hon börjar tänka annorlunda. Tidigare har hon fantiserat om att vara stark och hjälte. Nu börjar hon fantisera om att älska och älskas. Då ryms ingen styrka, inget hjältemod. Då måste hon börja se sig passiv, en beundrare, någon som blir räddad.
Vändpunkten kommer i samband med två hästar som ska skjutas. Flickan och hennes lillebror har aldrig sett avlivningen och tillåts inte göra det, men flickan ser till att de kan tjuvkika. När nästa häst ska skjutas sliter den sig dock och springer ut i en hage. Pappan ber flickan att springa och stänga grinden. Hon hinner dit precis i tid för att hinna göra det – men ändå öppnar hon grinden på vid gavel istället, så att hästen blir fri.
Hennes lillebror ser henne göra det och efter att han har fått följa med när hästen ändå fångas in och slaktas kommer han hem med blodiga kläder och berättar för pappan att hans syster släppte hästen fri. Flickan börjar gråta, rädd för att bli straffad. Men pappan svarar, förstås: ”She’s only a girl.”
Novellens slutord blir: ”I didn’t protest that, even in my heart. Maybe it was true.”
En väldigt stark skildring av hur vi inte är utan blir vårt kön.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #noveller #novellsamling #genus #kön #feminism #barndom #uppväxt #kvinnligt #Nobelpriset
Till Terry
Käre Terry,
Vi har haft en lite ambivalent relation de senaste åren.
Jag upptäckte dig i tonåren, genom att min familj fick kassar med pocketböcker av en vän till min pappa. När han läst ut dem fick vi dem och vi slukade allihop hungrigt dessa papperssamlingar som rymde så mycket mer än sin trycksvärta.
Mamma älskade häxorna, jag älskade bibliotekarien, pappa älskade allt. Vi skickade sms till varann igår. "Har du sett?" "Nej!" "Vilken sorglig dag!" Det var verkligen sorg vi kände. Jag minns vår chock när vi fick veta att du hade blivit sjuk. Vår oro för att du inte skulle skriva fler böcker. Det gjorde du, vi köpte dem, men jag tror inte att någon läste dem.
För sanningen är att jag har gått vidare. Ett tjugotal böcker räckte för mig. Sedan kunde jag din värld och dina skämt utantill. Det kan jag fortfarande. Min älskade bibliotekarie, i vars fotspår jag gått, rent yrkesmässigt och även övertagit hans vana att säga "Ook". DÖDEN, råttornas död, Nanny Ogg, Mormor Vädervax, Margrat Vitlök, Vimes, kapten Morot, patriciern, Rensvind...
Jag lämnade dig bakom mig, men Skivvärlden är fortfarande en del av mig. Jag säger fortfarande "Ook" med jämna mellanrum. Dessutom har min sambo nyligen börjat läsa dina böcker och när han berättar så minns jag. Vi kan skratta tillsammans. Vi kan dela din värld.
Vila i frid nu! Du skrev så mycket om DÖDEN och jag minns alla scener där han kommer för att hämta någon och de frågar vad som ska hända nu. "VAD TROR DU SJÄLV?", frågar DÖDEN och när de har berättat vet vi att det de säger kommer att hända dem. De som tror på reinkarnation reinkarneras. De som tror på ingenting efter döden, de försvinner.
Jag hoppas att du är nöjd med det du trodde skulle hända. Och att du har gott om banana daquiri. Hälsa råttornas död från mig! Ett PIP, istället för ett RIP.
Hälsningar från ett ex som alltid kommer att minnas dig
Avdelning: Fantastik Taggar: #nekrolog #fantasy #humor #Skivvärlden #döden #sorg #minnen
Lucka nummer 22: Det här med julmusik
I mitt uppväxthem har musik alltid spelat enormt stor roll.
Det har spelats musik både till vardag och helg, musik har varit ett samtalsämne, en referensram. Samtidigt har mina föräldrar – och med tiden även jag – inte haft en musiksmak som kvalar in på topplistorna, så vårt val av julmusik har inte direkt varit "Feliz Navidad". Ifall nu någon verkligen gillar den låten...
Taggar: #julkalendern14
Lucka nummer 14: Läsjulminnen och julklappsböcker
Visst har du också läsjulminnen? Visst önskar du dig också massa böcker, och presentkort hos olika bokhandlar, i julklapp? Sedan ägnas mellandagarna åt läsningen eller att snoka upp vilka böcker som presentkortet ska ägnas åt...
Avdelning:
Skönlitteratur
Taggar:
#julkalendern14
Lucka nummer 2: Den bästa jultraditionen vi har
Ni vet "Karl-Bertil Johnsons julafton"? Ursprungligen en berättelse i Tage Danielssons "Sagor för barn över arton år", men senare (= 1975) en tecknad film av Per Åhlin och nyss nämnde Tage Danielsson.
Denna korta film har jag sett varenda jul under nästan hela mitt liv. Jag var inte gammal innan jag började se fram emot Karl-Bertil mer än Disney - och inte mycket äldre när pappa drog fram "Sagor för barn över arton år" ur dess dammiga bokhyllehörn.
Avdelning: Klassiker Taggar: #julkalendern14 #jul
Kul med Kristina Sandberg!
Imorgon har jag årets sista träff med min bokcirkel. På första mötet bestämde vi oss för att läsa Kristina Sandbergs "Att föda ett barn", men den var slut hos den återförsäljare som jag - enligt upphandlingen - helst bör köpa "icke biblioteksutrustade" böcker från. Sist vi träffades började deltagarna efterlysa Sandberg och då fick jag gå in och köpa från "fel" leverantör.
Och felen tog inte slut är. Jag råkade dessutom beställa 26 böcker, istället för 13. Reklamera? Nä, det var ju jag som gjorde fel... bad en annan bokcirkel på grannbiblioteket att överta hälften av böckerna. "Nja, kanske. Ifall hon får Augustpriset alltså. Annars är vi nog inte sugna."
Så gick jag hem och jag egentligen hoppades jag på Lyra Ekström Lindbäck, men när Sandberg vann kändes det ganska fint att ha tagit hem "Att föda ett barn" just idag och att få dela ut den till bokcirkeldeltagarna imorgon.
Snacka om tajming!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #augustpriset #pris #romaner
Obligatorisk läsning!
Jag får erkänna det direkt: jag var väldigt skeptisk till Liv Strömqvist väldigt länge och hade svårt att hänga med i hypen över hennes serier. Först med sin förra bok, "Ja till liv", började hon vinna över mig på sin sida. Med nya albumet "Kunskapens frukt" är jag definitivt frälst.
Där Strömqvists tidiga album varit ganska spretiga har "Kunskapens frukt" en sylvass, knivskarp riktning. Det faktaboksdrag som ofta funnits hos Strömqvist når här en väldigt personlig blomning. Det är bara att luta sig tillbaka och insupa nya kunskaper, komplett med referenssystem!
"Kunskapens frukt" handlar om kvinnans könsorgan. Hur kommer det sig att så många kvinnor vill operera sina blygdläppar så att de blir mindre? Varför är det ett hot om kvinnans könsorgan är stort, tar plats, breder ut sig? Kan det hänga ihop med att det enda som räknas på kvinnans kön egentligen inte är det yttre utan själva slidan, för att bara just den ryms i vår logik kring sex och befruktning?
Vilken historia har kvinnans kön - vad har ändrats i hur vi ser på könsorgan? Hur kommer det sig att kvinnor idag anses ha svårt att få orgasm, medan det tidigare har funnits uttalanden om att kvinnor tenderar att komma för tidigt? Hur påverkades synen på sex av att man tidigare trodde att kvinnan måste få orgasm för att kunna bli med barn?
Hur kommer det sig att vi idag ser på mannen som mer sexuellt driftigt än kvinnan, medan kvinnan tidigare setts som den liderliga, känslostyrda som lockar med sig den annars logiske mannen? Varför ska kvinnor behöva känna att deras kön är ofräscha? Och varför ses mensblod som äckligt idag när det tidigare har tilldelats magiska egenskaper?
Mycket av könsroller och tänk kring sex är så extremt tidsbundet. Just detta visar Strömqvist. Ett viktigt ämne - extremt väl genomfört. Många har sagt det och jag upprepar: Obligatorisk läsning!
Alltså: Läs "Kunskapens frukt". Det är inte en uppmaning. Det är en order.
Avdelning: Serier Taggar: #feminism #kvinnligt #hyllning
Om Lydia vore Paula
Tog en titt i ett korrektur av Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken", som finns upplagt på Litteraturbanken. Insåg med stigande förvåning vad som var den absolut vanligaste ändringen i denna text:
Namnet Paula byttes ut mot Lydia!
Det var som om en helt självklar värld föll omkull omkring mig. Denna bok som jag läst och älskat och älskat och läst igen. Om den sköra, inte särskilt lyckliga kärleken mellan Arvid och Lydia.
Arvid och Paula? Nej, det går verkligen inte! Och det är då jag börjar fundera: hur viktiga är egentligen namnen i en bok för läsningen, stämningen, intrycket?
Vad tror, tänker eller tycker du?
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #söderberg #namn
Sjätte pjäsen: Kyla
I sjätte pjäsen, "Kyla" från 2002, hettar det till ordentligt. Vi får följa tre unga män som sitter och dricker i ett skogsparti. Snart framgår deras politiska hemvist och den är inte att leka med. De är het enkelt nazister och när en annan ung man med bakgrund som adoperad råkar komma gående förbi kan det bara sluta illa. Riktigt illa.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater #hyllning #våld #nazism
Femte pjäsen: Det portabla slutet
Femte pjäsen! Bara 12 kvar - i första volymen... Sedan finns det en till! Det här läsprojektet går inte jättesnabbt, men jag fortsätter kämpa.
"Det portabla slutet" från 2001 känns på alla sätt väldigt typisk.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Det här med Kerstin Thorvall
Första gången jag stötte på Kerstin Thorvall som författare var när jag gick en kurs om litteratur och genus, på den gamla goda tiden, det vill säga 2010. Vi skulle läsa "Det mest förbjudna", den bok som inledde Thorvalls karriär som skandalförfattare när det gällde kvinnlig sexualitet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kvinnligt #klass #sexualitet #kärlek #skandal #kontroversiellt #självbiografiskt
Vad gör en bilderbok bra?
Fyndig intrig med vändning. Snygga bilder. Lekfullhet och humor. Ett språk som är enkelt, men aldrig fattigt.
Det är ungefär vad jag kräver av en bilderbok.
Avdelning: Barn Taggar: #barnböcker #bilderböcker #kvalitet
Lufta rumpan på bibblan?
En dag för inte så länge sedan stod jag i min biblioteksdisk och försökte se tjänstvillig ut. Då hände det sig att en man kom in och började återlämna böcker i automaten. Saken var bara den att hans byxor hade halkat ner så att hela hans bakdel syntes. Ja, han stod faktiskt och moonade vid automaten,
Jag gick fram och frågade försynt: "Ursäkta, men dina byxor..."
Varvid han bitskt spottade fram: "Ja, jag vet, jag har faktiskt inte byxor som passar och då blir det så här, men det stör väl er ordning, eller?"
Jo, precis. Det är ju det allting handlar om på biblioteket. ORDNING.
Böcker i räta rader. Alfabetisk sortering och uppdragna byxor. Alla gånger.
Taggar: #bibliotek #ordning och reda #anekdoter från bibblan
Abstinens!
Jag har inte läst någon Norén-pjäs på en hel vecka nu.
Jag kan inte förneka att jag har en viss absistens. En längtan, en krypande kliande känsla i kroppen.
Snart ska jag ta upp de där tegelstenarna igen och låta den där krypande, kliande känslan komma av dramatiskt obehag istället!
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #läsabstinens
Fjärde pjäsen: Swelt dog
Den här pjäsen är skriven 2001. På scenen finns tre män: A, B och C. A och B är äldre, C är yngre. A är underklass, B är övre medelklass, C är prostituerad. B är intresserad av C:s tjänster vilket framgår väldigt tydligt. Samtidigt pågår ett spel mellan alla tre som är betydligt mer komplicerat än den förhållandevis enkla köpa-sälja-situation som en kan förledas att tro att det handlar om. Ingenting är heller oföränderligt. Samma person säger radikalt olika saker. Vad är sanning, vad är lögn? Många repliker är också rena plattityder, vilket får en väldigt stark effekt.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Tredje pjäsen: Akt
I den här pjäsen, skriven 2000, ska en läkare undersöka en kvinna som är fängslad sedan många år tillbaka. Hon ville inte riktigt bli undersökt, men samtidigt är det något annat än att ligga i cellen med dess ständiga, starka ljus. Läkaren är allt annat än sympatisk. Allt äger rum i Tyskland, hon har gjort sig skyldig till någon slags terrorobrott och det görs många hänvisningar till Förintelsen. Obehagligt, med instabila personligheter - precis som i de tidigare pjäserna jag läst.
Taggar: #Sebastian läser Norén #Norén #pjäser #teater
Det är då jag älskar mitt jobb!
Jag är på Semester. Det är himmelskt skönt. Jag ska inte sätta min fot, eller ens min minsta tå, på min älskade arbetsplats på flera veckor. Nu när jag är borta från denna vardagsmiljö som jag är så marinerad i annars så känner jag ett behov av någon slags sammanfattning. Ett vårbokslut, en verksamhetsberättelse. Vad har jag sysslat med egentligen?
Avdelning: Serier Taggar: #bokglädje #boktips #serier #pojkars läsning
Tre citat - Winterson
Home was not a place for the faint-hearted; only the very brave could live with themselves.
*
That night, I knew I would get away, better myself. Not because I despised who I was, but because I did not know who I was. I was waiting to be invented. I was waiting to invent myself.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #citat #novellsamlingar #hyllningar #Winterson