LitteraturMagazinets recension
av Brytningen, Anamarija Todorov
Att finnas till på nåder i ett land där man borde känna sig tacksam
Vad händer med en människa som byter miljö?
Hur lätt är det att rota sig i ett land där alla blickar tycks nedlåtande och fientliga eller kletigt välvilliga? Hur hörs en röst som bryter, ett uttal som inte helt perfekt lyckas fånga språket? Vem lyssnar till andra berättelser än de invanda?
Poesi utkommen på små förlag är ibland helt genialisk, men oftast inte. Anamarija Todorovs debutdiktsamling "Brytningen" har publicerats som en del av Mångkulturellt centrums arbete med att samla in berättelser om immigration. Detta är projektets första bok och jag hoppas verkligen att vi får flera som är lika bra som denna.
som en sjömans tatuering
"Brytningen" utforskar just brytningen mellan olika världar, olika länder, olika liv. Brytningen i uttalet, men också att bryta med något som varit och inte känna sig välkommen i det nya. Exil, utanförskap, att finnas till på nåder i ett land där man borde känna sig tacksam för att ens få andas luften.
som envisades med
att sätta upp vita gardiner
för nyputsade fönster
i andningspausen
mellan två attacker
[...]
det första jag gjorde i exilen var
att skaffa mig en gardinstång
och ett stycke luftigt tyg
Todorov har en enkel men mycket intrikat poetisk röst som säger det nödvändiga, det starka, alltid med en skarp udd i poängens ställe och ofta med humorn inom räckhåll. Några få gånger känns tilltalet klumpigt, men oftast är det mästerligt i sin beska, förtvivlade eller lyckliga skildring av livet och världen, både det mänskliga och det som är utanför oss. Alldeles fenomenal är en version av Sonja Åkessons självbiografi.
ligger månen
tunn som en oblat
Det är inte varje debut som innehåller en lovande början, men detta är verkligen en sådan. Det svenska poesilandskapet känns plötsligt mycket mera levande.
Mottagen: 6 januari 2014
Anmäl textfel
