Sebastian Lönnlöv
Så kan det gå
Egentligen har jag bokköpsstopp. Alltför mycket oläst hemma i hyllorna, alltför lätt att låna på jobbet om jag ändå vill ha något som hemmahyllorna inte rymmer. Men när det gäller Winterson så är det lätt att göra ett undantag! Även om en del av de där olästa böckerna hemma faktiskt är skrivna av just Winterson.... Men jag föreställer mig faktiskt att jag nu ska göra en räd och läsa alla böcker av denna eminenta författarinna som jag hittills inte har berikat mitt liv med. Och då känns det helt berättigat att köpa de böcker jag inte har läst. Även om de finns på jobbet...
Här är ett närmre kik på det jag valde idag. Men nu ska jag sluta skriva, klicka på "Till kassan" och vänta på: böckerna!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Winterson #bokköp #boklycka
Kommentera
Anette Blomqvist
Fågelburen
Vi befinner oss bara i januari men jag kan redan säga att jag nog har läst en av årets bästa böcker. Fågelburen av Lisa Jewell som kommer ut i de svenska bokhandlarna idag är en helt fantastisk berättelse om familjen Bird som bor i sitt pittoreska hus någonstans i England. Att få komma in i deras varma, bohemiska och smått kaotiska hus känns trevligt och mysigt och jag trivs därinne så länge som vi befinner oss på det ytliga stadiet. Men sedan när vi börjar gräva oss ner under ytan hos familjen Bird så märker man ganska så snabbt att saker och ting inte står rätt till. Så under en påsk, familjen Birds största högtid, inträffar någonting som förändrar familjen för all framtid och jag är förlorad i den värld som Lisa Jewell lyckas måla upp.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #familjedrama #kärlek #sorg #lycka #recensioner
Kommentera
Emilia Bringlöv
Vardagslycka
Har avslutat en 12,5 timmar lång arbetsdag.
Är trött.
Cyklar hem i regnet och mörkret.
Öppnar dörren och får se detta paket på köksbordet. Det minsta bokpaket man kan få hemskickat skulle jag gissa, med noveller från ett förlag specialicerat på just noveller!
Lyckan är total. Perfekt avslutning på Torsdagen.
Avdelning: Taggar: #novell #regn #höst #bokpaket #lycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
När musik möter litteratur
Jag älskar litteratur. Annars skulle jag inte sitta här och skriva. Jag älskar också musik. Jag har växt upp i ett hem där man är till genom musik, blir till genom musik, visar vem man är genom musik. Där musik alltid har varit ett självklart samtalsämne och den stora, ständiga tvistefrågan var vem som skulle få råda över stereon följande timme.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #musik #kärlek #identitet #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Allt man annars tar för givet
På femte dagen med konstant huvudvärk, illamående, kollosal trötthet och svårt att få i sig mat börjar det bli lite tröttsamt att behöva vara vaken över huvud taget.
Särskilt när både hjärnan och ögonen har svårt att lyckas läsa någonting. När det knappt ens är uthärdligt att lyssna på musik. Dagarna blir ganska gråa och mest fyllda med ont och trött.
Men det finns ju förstås ljusglimtar. Är det någonting som man märker just i sådana här situationer, så är det ju hur underbart det kan vara att - om så bara tillfälligt - orka göra något som man annars tar för givet. Eller hur lycklig man kan bli av en kort minut då huvudvärken och illamåendet tar en paus eller går att tänka bort.
Det kan vara en klunk kaffe. En sked glass. Att komma på att det går att surfa på serietecknares bloggar och hemsidor - och på fotografers bildströmmar - även om text är för mastigt. Att det emellanåt går alldeles utmärkt att läsa en artikel på DN.se.
Att det faktiskt går att läsa en del annat också. Kanske bara några få sidor, men några i taget. Serier är faktiskt litteraturgudarnas gåva till den som inte orkar koncentrera sig på alltför mycket text. Och med en så fin bok som Jessica Kolterjahns nyutkomna roman om Karin Boye, "Den bästa dagen är en dag av törst", så är det helt klart värt att kämpa sig fram.
Några sidor om dagen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #sjukdom #insikt #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nu är lyckan komplett
Trots alla våra böcker i alla våra bokhyllor, trots en välsorterad ordning, trots kontinuerlig gallring och ständiga nykomlingar, har någoting saknats. Inte bara ännu en hylla för att avlasta de alldeles för många befintliga. Någonting ANNAT.
Nu är det åtgärdat. Sambon har fixat knubbar. Gjorda av kartong för att spara åtråvärt hyllutrymme. Kompletta med SAB-signum och ett egetkonstruerat subject heading.
Lyckan är fullständig. Så fort jag har lyckats göra klart och skicka in min tenta om informationssökning med hjälp av kontrollerad vokabulär, vill säga...
Avdelning: Taggar: #SAB #bibliotek #lycka #bibliotekarieplugg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Seriefrossa
Jag shoppade ju loss lite härom sistens och det blev en rejäl seriefrossa. Emelie Östergren för hela slanten - fast lite Anneli Furmark också. Kul med häften som komplement till dessa tecknares inbundna alster!
Avdelning: Serier Taggar: #bilder #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kurslitt och lustläsning
September var länge en boktorkemånad, en månad med visserligen fin läsning bitvis men väldigt lite i jämförelse med min vanliga slukartakt. Men så har mycket energi också gått till läsning av "Funktionella krav på bibliografiska poster" och annat kursrelaterat. Just nu har jag dock plöjt mig igenom så pass mycket av litteraturlistan att jag kan fokusera på roligare titlar.
Taggar: #kurslitteratur #bibliotekarieplugg #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
En bok har gjort det igen
Egentligen vet jag väl alltid hur underbart det känns, men inte förrän det händer igen inser jag HUR underbart det känns.
Nej, jag talar inte om att kramas eller att äta kladdkaka. Jag menar den där känslan av att bli uppslukad, uppäten, bergtagen av en riktigt bra bok. För det är jag just nu och boken ifråga är ett recex. Hur trevligt det än är att få gratis böcker är det förstås ännu mer otroligt rolig när den inte bara blir en gratis bok man måste läsa till ett visst datum, utan en gratis bok som jag mer än gärna hade betalt för.
I den siutationen befinner jag mig just nu och därför ska jag inte orda mer om saken utan dyka ner mellan boksidorna igen. Ner i Henrik Bromanders senaste serieroman: "Smålands mörker".
På återskrivande på andra sidan boken!
Avdelning: Serier Taggar: #läslycka
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Alison Bechdel - Husfrid
Husfrid är en självbiografisk familjeberättelse, med fokus på pappan som tog livet av sig (eller?) när Alison var 20 år. Alison hade kommit ut som lesbisk en kort tid innan och då fått veta att pappan hela tiden levt ett dubbelliv och att barnvakterna även varit hans älskare. Pappan har, förutom att vara begravningsentreprenör, arbetat som gymnasielärare och valt ut älskare bland sina manliga elever. Husfrid är ett utforskande av Alisons relation till sin pappa och av denna och andra familjehemligheter.
Husfrid är bra tecknad, bra skriven, smart upplagd i högst okronologisk ordning - och väldigt gripande. Efter ett kapitel är jag fast och bara måste läsa vidare. Slutet kommer lite abrupt, men det är å andra sidan mitt enda klagomål. Jag uppskattar boken och jag uppskattar särskilt alla litterära referenser!
Betyg: 8/10
Avdelning: Serier Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan kvinnor #kärlek mellan män #uppväxt #föräldrar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nina Bouraoui - Kärlekens geografi
Jag har bara läst två böcker av Nina Bouraoui förut, men både den dynamiskt fragmentariska Dockan Bella och den helt enkelt underbara Pojkflickan har gjort djupa intryck på mig. Det var självklart att jag ville läsa den senaste på svenska, som också har ett så vackert namn: Kärlekens geografi.
Det började inte bra. En bit in i boken höll jag redan på att formulera någon slags recension som skulle lyda i stil med "Föga entusiasmerande och helt enkelt inte intressant". Sedan började det hända saker, vad vet jag inte, men det började brännas, denna berättelse om en författarinna som på avstånd blir kär i en yngre man och inleder ett märkligt, laddat förhållande via mejl och telefonsamtal. Jag läser i febril fart för att nå fram till mötet, samtidigt känner jag hela tiden att jag borde stanna upp och njuta av varenda mening. Det finns nästan inga styckebrytningar och texten skriver sig fram i ett enda flöde av märkligt ensamstående meningar. Det är en kort historia, inte ens hundra sidor, men så är också Bouraoui det korta formatets mästare.
Fenomenal översättning står Maria Björkman för.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #Frankrike #kärlek #sexualitet #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jonas Gardell - Om Jesus
Jag har lyssnat på Om Jesus som talbok, i Gardells egen inläsning och fann det mycket givande att höra hans betoningar och takt. Även själva denna subjektiva faktabok fann jag mycket givande för mig, hur icke-kristen jag än är. Jag rör mig i kristna miljöer och jag måste på något sätt förhålla mig till Jesus vare sig jag vill det eller inte. Gardells Om Gud minns jag som den bok där jag under läsningen kände mig mer religiös än vad någon annan skrift kunnat framkalla.
Betyg: 9/10
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #hyllning #religion #kristendom #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Joyce Carol Oates - Livets uppkomst
Oh så glad jag blev när jag hittade Livets uppkomst på Stadsbibliotekets vagn med nyss tillbakalämnade böcker - en kortroman av Oates, från 1991. Då var jag en treåring som inte alls läste Oates, men nu läser jag gärna denna gigant. Det som gjorde mig glad var dock inte att det stod Oates på ryggen, för jag har många Oates hemma, utan att det var en KORT bok. Med sina 115 sidor kändes den som ett mera rimligt läsprojekt mellan all kurslitteratur än Blonde och alla andra Oates man/en/jag borde läsa. Jag har läst ett par tre kortromaner av Oates förut: den underbara Våld. En kärlekshistoria, den stilistiskt spännande och även handlingsmässigt spänningsfyllda Mörkt vatten, den i mitt tycke halvbraiga Djur. Kort sagt: en kortroman signerad Oates kändes som en perfekt idé.
Livets uppkomst handlar om Kathleen som dödar första gången redan när hon är i nioårsåldern och som samtidigt knappt själv lyckas överleva sin fars misshandel. Efter ett antal fosterfamiljer blir hon sjukvårdsbiträde - och dödsängel. Här kanske det spelar in att jag har tillbringat sex veckor som praktikant på ett äldreboende, för jag kan verkligen leva mig in i miljön. (Så har Oates också beskrivit sjukhuslivet mycket inträngande). Svårare att leva sig in i är huvudpersonen som berättarrösten cirklar kring och aldrig riktigt kommer åt - med avsikt. Det är meningen att Kathleen ska vara oförståelig. Jag behöver inte förstå henne. Jag kan bara konstatera att hennes berättelse är välskriven, stark som en spark i magen och väldigt Oates på det där sättet då Oates är på bra humör och lyckas helt och fullt.
"FECES FINGRAR FLUGOR FÖDA FLYTNINGAR - oupphörligen drog vissa ord genom hennes huvud som små böner för vilka hon Kathleen Hennessy blott var mediet - FECES FINGRAR FLUGOR FÖDA FLYTNINGAR - för vilka herren vare lovad."
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #ålderdom #sjukvård #språkglädje #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Elin Ruuth - Fara vill
Ställ dig på allvar frågan: Vad vill du ha? Just du, just nu. Vill du ha:
Om ja till a, b eller c: Läs inte Fara vill av Elin Ruuth. Men om du vill ha:
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #debut #språkglädje #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Gun-Britt Sundström - Bitar av mig själv
Den här boken lät intressant, jag gillar ju Sundströms För Lydia och Maken, så varför inte läsa nyaste boken? Den består av kåserier och när jag kom hem och började läsa tyckte jag först att de var sådär lite lagom intressanta men egentligen inte läsvärda nog för att uppta min tid hela boken ut.
Dock blev boken kvar på köksbordet (när jag äter vill jag helst läsa något lättsamt) och en bit in i boken dyker det plötsligt upp ett kåseri som grep tag i mig så starkt att jag måste gå och ha högläsning för folk. Så att jag måste skriva av det och spara. Så att jag skulle vilja citera hela kåseriet här på bloggen (vad säger upphovsrätten om det?!). Därefter var jag fast och bar med mig boken överallt. Snabbt var den utläst och jag hade fått mycket att fundera över och reagera på.
Ibland tycker jag att Sundström försöker få till poänger som halkar platt, till exempel när hen raljerar över att han och hon är oundgängliga eftersom den skulle se konstigt ut i vissa sammanhang. Men hallå då, hen? Har Sundström aldrig hört talas om detta lilla ord, som väl borde ha nämnts i sammanhanget isf? Som en hängiven henanhängare blir jag lite uppbragt.
Även annars är det inte alls så att jag alltid håller med Sundström (t.ex. tycker jag inte att man kan sätta likhetstecken mellan antihomofober och homofobfober, som Sundström gör - det är en viss skillnad) men däremot har jag alltid både nytta och nöje av de, på det stora hela, ganska så förträffliga kåserierna. Lagom lätt, lagom politiskt, lagom tuggmotstånd. Jag gillar't helt enkelt!
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Herta Müller - Redan då var räven jägare
Jag visste inte riktigt om jag skulle gilla Herta Müllers romaner, men slog till och skaffade tre stycken. Redan då var räven jägare kom att bli den första jag läste: den drog mig in från förstaste sidan och var, trots sitt ganska snåriga språktillstånd och ibland smått obegripliga innehåll, fängslande lättläst ända till slutet. Det rör sig om en drömsk, kreativ, fantasirik, originell roman. Nog med adjektiv? Det rör sig om ett stort språkexperiment - MEN det finns också ett starkt och minst lika viktigt innehåll. Berättelsen om förtrycket i Ceausescus Rumänien.
Adina, huvudperson i boken, skildras från barndomen och fram till diktaturens fall. Många andra skildras också: Läkaren Paul, Albert som knäcks av förtrycket, underrättelsechefen Pavel och hans älskarinna Clara som även är Adinas bästa väninna. Många andra passerar också revy, men i centrum står Adina med sin orubbliga självständighet vilken får henne att förföljas av Securitates. I Adinas lägenhet finns en rävpäls och en dag när hon kommer hem har den fått svansen avskuren samtidigt som andra spår finns på att någon varit i lägenheten. En annan gång är en av tassarna borta. Så en tass till. Och en till... Adina förstår att när alla tassar är borta är det henne de ska ta därnäst och att flykt är det enda alternativet. Det här är ett scenario som verkligen höll mig i ett strupgrepp under och efter läsningen.
På torget står fem poliser, de har vita handskar på sig, de visslar oreda i de gåendes steg. Solen har ingen tröskel, när man mitt på dagen ser upp mot operans vita balkong faller solens heta ansikte ned i tomma intet. Polisernas visselpipor glänser, deras bukar välver sig mellan polisernas fingrar. Visselpipornas bukar är svällda, som om varje polis höll en sked utan skaft i munnen. Polisernas uniformer är mörkblå, deras ansikten unga och bleka. De gåendes ansikten är uppsvällda av hettan, de gående är nakna i detta ljus. Kvinnorna bär grönsakerna från marknaden i genomskinliga plastpåsar över torget. Männen bär flaskor. Den som går tomhänt, den som inte bär på frukt eller grönsaker eller flaskor har en vinglig blick. Den ser frukten och grönsakerna i de genomskinliga påsarna hos de andra som sommarinälvor. Tomater, lök, äpplen under kvinnornas revben. Flaskor under männens revben. Och mitt i alltihop den vita balkongen, ögonen är tomma.
Betyg: 8/10. Det vill säga: Läs!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #språkglädje #favoriter #Nobelpristagare
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Tove Leffler - Den kärleken
Som sagt: Anne Charlotte Leffler. En sen 1800-talsförfattare som med noveller, romaner och pjäser gjorde avtryck i litteraturhistorien, avtryck som dock inte är självklara att uppmärksamma idag. Därför är det väl att Tove Leffler, en nutida släkting, har skrivit sin debutroman om just Anne Charlotte Leffler. Hennes liv, hennes skrivande, men främst - som titeln skvallrar om - hennes kärlek.
Anne Charlotte Leffler lämnade nämligen sitt arrangerade svenska äktenskap för att istället, efter en lång kamp mot katolska konventioner, gifta sig med en tio år yngre italiensk hertig. Gissa om det skvallrades! Gissa om det fördömdes. Fyra månader efter att ha fött sitt första och enda barn dog Anne Charlotte Leffler i blindtarmsinflammation. Efter sig lämnade hon ett stort antal litterära verk.
Tove Leffler har skrivit om sin släkting med värme, liv och känsla. Språket är speciellt och lite lagom experimentellt, inte svårt att läsa - även om korrekturläsaren kunde ha gjort ett bättre jobb och undvikit en del svårtuggade meningar som helt enkelt inte fungerar grammatiskt. Min läsning flyter fram, jag är engagerad, jag vill vidare. De 270 sidorna är snabbslukade, men vad lämnar de efter sig? En djupare inblick i såväl Anne Charlotte Lefflers liv som 1800-talet över huvud taget - Tove Leffler hoppar in med jämna mellanrum för att jämföra. Vad som förändrats, vad som kvartstår.
Det är som sagt svårt att inte jämföra med Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) och likheterna är stora. Riktigt lika bra blir inte Den kärleken, men jag är ändå förvånad över att jag har sett så få bloggare nämna och läsa Tove Lefflers debut. Kom igen! Det här vill ni faktiskt inte missa!
Fast jag är faktiskt osäker (och nyfiken) på hur väl boken tål ögonen hos någon som inte har läst några av Lefflers egna verk eller läst om litteratur- och samhällsklimat i Sverige när det begav sig. Tove Leffler verkar nämligen vara påläst, utifrån mina rudimentära kunskaper om perioden och personerna, och försitter sällan en chans att inflika någon boktitel eller något namn. Ofta följer en förklaring, men långt ifrån alltid. Säkert tål boken även en läsning utan förkunskaper, men alla roliga referenser är det ju synd att missa.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #debut #historiskt #klassiska kvinnor #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Justin Case
En väldigt originell ungdomsbok som tål att läsas av alla åldrar. Jag kommer att tänka på The Curious Incident of the Dog in the Night Time - den där charmen, samtidigt som det finns ett obehag.
David Case tror sig plötsligt vara förföljd av ödet och ägnar därefter sin alltmer kaotiska tonårstillvaro åt att försöka fly undan detta öde. David byter namn till Justin, ändrar klädstil, rymmer hemifrån, men ödet låter sig inte luras. Fakta blandas med fiktion - till exempel har Justin en fantasihund som andra kan se och interagera med. Det är svårt att veta vad författarens avsikt med boken är. Att Justin är galen eller verkligen förföljd av ett ondsint öde? Bedöm själv...
Det vill säga: LÄS!
Justin Case är spännande, underhållande och samtidigt så mycket mer än underhållande. Boken ställer stora, svåra frågor och ger inga ordentliga svar. Precis som riktigt kvalitativa böcker ska.
Betyg: 8/10
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hyllning #läslycka #favoriter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Janis den magnifika och lite annat
ohanna Nilsson råkar vara en före detta favoritförfattare; före detta på så sätt att jag inte har läst hennes senare romaner. Jag skulle nog inte heller ha läst Janis den magnifika om jag inte blivit erbjuden ett recensionsexemplar i och med att Pocketförlaget lanserar boken som en del av sin IRL-kampanj. Nu när denna nätta bok är läst kan jag konstatera att jag definitivt inte ångrar läsningen. Tvärtom!
Janis den magnifika handlar om Janis, döpt efter Joplin, som är 17 och följdaktligen inte har något körkort men är på rymmen i en stulen bil, på väg norrut. Janis bästa vän har gjort något alldeles fruktansvärt och den resa de skulle ha gjort tillsammans får Janis göra ensam. Så småningom får hon dock sällskap på vägen av Jim, som också är på rymmen. Medan Janis är galen av sorg är Jim manodepressiv medicinvägrare som ständigt pendlar mellan djupaste svart och total gränslöshet. Janis resa, som även tidigare gick i ganska uppskruvat tempo, blir ännu mera fartfylld.
Janis den magnifika har fått kritik just för att den är överlastad - här finns massor av anhalter som snabbt stökas undan, få saker dröjer kvar och fördjupas. Såhär i efterhand kan jag instämma, men jag menar nog att det är en del av konceptet. Det här är en roadtrip och en riktig fortkörare till bok. Utan att reflektera särskilt mycket djupare än så konstaterar jag att Janis den magnifika ger mig en bra, underhållande och spännande läsupplevelse som engagerar. Dessutom vidareutvecklar Johanna Nilsson ungdomsboksgenrens klichéer på ett väldigt innovativt sätt.
Betyg: 7/10
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hyllning #läslycka #sjukdom #uppväxt #kärlek
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nam Le - Båten
Nam Les tämligen omfångsrika novellsamling rymmer sju noveller av varierande längd, men åt det längre hållet. De utspelas i så olika miljöer som USA, Colombia, Australien, Japan, Iran och Vietnam.
Läsaren får möta många röster. En ung författar-wannabe, till förväxling lik Nam Le själv, som kämpar med att skriva om sin bakgrund men finner att skrivandet bara för djupare neråt i en redan komplicerad föräldrarelation. En ung yrkesmördare som har vägrat utföra ett uppdrag och vet att döden är den enda möjliga följden. En äldre konstnär som vill återfå kontakten med sitt vuxna barn, som vuxit upp på annat håll, men måste ta emot mer akuta problem i form av en diagnos - ändtarmscancer.
En ung människa fångad i ett nät av komplikationer: förälder med MS och besvarad förälskelse med den haken att objektet för kärleken redan är ihop, dessutom med en ytterst osympatisk figur som gjort sig känd för att misshandla alla rivaler. Ett barn i Hiroshima strax före atombombens fall. En amerikan på besök i Teheran som försöker förstå att en färsk kärlekssorg är mer angelägen än tortyr och förtryck. Några människor ombord på en flyktingbåt - ingen mat, motorer som slutat fungera, ont om vatten och sjukdomar som grasserar.
Totalt olika miljöer alltså, totalt olika huvudpersoner. Ändå lyckas Nam Le skriva övertygande om dem allihop. Inte bara övertygande, utan också riktigt tungt. Det känns stundom som om jag har en blyklump i halsen när jag läser. Inte på ett negativt sätt - men detta är skrift vars innebörd jag omöjligt kommer undan. Den drabbar och personligen får jag ofta impulsen att bara lägga bort boken och glömma att det finns människor som lever sådana här liv. Det här fiktion med liv i. Nam Le är ytterst skicklig och när jag läst ut kan jag bara äntligen lägga bort boken, andas ut och känna någon slags tacksamhet över att jag blev drabbad.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #tungt #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nina Bouraoui - Pojkflickan
Tidigare har jag bara läst Dockan Bella av Nina Bouraoui - en fragmentarisk men intressant nattboksroman. I jämförelse är Pojkflickan en uppenbarelse. Bouraoui återger en till synes självbiografisk berättelse om uppväxten i Algeriet som barn till en fransk och en algerisk förälder. Det faktum att berättarrösten inte är vare sig fransk eller algerisk gör att hen blir ingendera och detta ingentingtillstånd smittar av sig på könstillhörigheten som blir kluven och dubbelbottnad, skapande men ambivalent.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #språkglädje #kärlek mellan kvinnor #queer #genus #Algeriet
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
En bok vars första sida var så underbar att jag förvissades om ren och skär läsglädje. När jag sedan läste vidare tyckte jag ganska snart att språket var alldeles för överlastat med bilder. Ju längre jag läste, desto mer fångades jag dock av historien om de två systrarna. Båda är minst sagt instabila och oberäkneliga, men storasystern Ines har dessutom sjunkit djupt ner i alkoholism. I bokens början har de ingen kontakt, men lillasystern - vars namn vi aldrig får veta - går allt mer in i en omhändertagande roll, utan att för den skull kunna undvika att bli kär i systerns partner.
Det kanske låter som en intrig, men för mig är Timmen mellan hund och varg inte främst en bok med handling. Man säger ibland att prosa beskriver händelser medan poesi försöker fånga tillstånd och det senare är precis vad Silke Scheuermann gör så mästerligt. Hur det känns. Hela denna tunna bok är en enda räcka tillstånd, med fullt fokus på nuet. Bildrikedomen blir riktigt givande när jag väl har vant mig vid den. Efter avslutad läsning är jag alldeles uppspelt av läslycka, så där som man blir efter en Riktigt Bra Bok. Jag har redan lånat ut mitt biblioteksex och jag uppmanar er alla: om ni inte redan läst Timmen mellan hund och varg, gå till närmsta bibliotek eller bokhandel. Det här är guld.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #kortromaner #absurt #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Willy Kyrklund - Polyfem förvandlad
Den här korta novellsamlingen - för novellsamling är det enda jag kan se den som - är en mycket märklig liten kreation. Full av spexig lustighet, men också väldigt finlitterär. Ibland skriver Kyrklund på Kalevalas versmått, ibland på byråkratisvenska, ibland rimmat. Grekisk mytologi blandas med Tusen och en natt, allt är mycket lekfullt på en nästan surrealistiskt sätt. Och språket! Vilken språkhantering!
Kort sagt: omöjligt för mig att inte älska.
Betyg: 8/10
Den dagen man börjar minnas, den dagen börjar man dö. Minnet växer i magen som ett foster, så sakteliga, närapå som i drömmen, det märks inte så mycket än och man tänker: kanske är det ingenting; men det blir allt tyngre, allt mer fullgånget; slutligen föder jag min död.
Det var alltså här - eller där. Med stela fingrar plockar du upp en skärva. Det var längesedan, det var nyss. Skärvan visar ett stycke av ett konventionellt landskap med en betande gasell. Det finns ett svek som är trofasthet, trofastheten mot det ständigt flyende.
Människornas ständigt uppflammande utplånade ansikten, förnyade glömda steg.
Därtill har schackspelet den fördelen framför livet, att man kan ta ett nytt parti.
Falken red i bleka natten. Natten stod stilla. Falken red. De tror att jag tror. Kådan doftade. Falken stod stilla. Natten red.
Ser du, bilderna vandrar igenom oss som vågor genom ett vatten och formar vår kropp och våra handlingar efter olika mönster med delar och skärvor av de gamla och du kan icke lyfta din hand utan att den är en annans och dess gest är redan utförd av en hjort, av ett moln.
Vad håller jag fast och är redan en annan? Denna krampaktigt knutna hand ser jag redan med en annans ögon. ... Bilderna vandrar igenom oss som vågor genom vatten, fogar sig samman och löser upp sig, formar oss och glider bort ur oss, samma delar i nya mönster, samma mönster dolt i nya bilder, ständigt vandrande vidare. ... Redan är jag densamma. Mina flyende steg vittna om min ständiga trofasthet.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #språkglädje #absurt #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Titti Persson - Jag vet ingenting om dig
Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.
I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan män #sorg #uppväxt #kärlek
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget
Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.
Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.
Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #tungt #kortromaner #moderna klassiker #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Inuti (Hélène Cixous)
Cixous är mest känd för sin feministisk-psykoanalytiska litteraturteori (presenterad bland annat i Medusas skratt). Ärligt talat; den ger mig huvudvärk. Inuti är något helt annat: en verklighetssaga, tunn men med fler dimensioner än de mätbara. Svårläst men lätt att slappna av med - jag kan ändå inte förstå exakt vad som sker, så jag bara njuter av den mästerverkliga skrivskickligheten, denna snårskog av ord, en labyrint där jag oupphörligen hamnar vilse bland aningar och självemotsägelser.
Inuti handlar om en fader som dör, en liten dotter som lämnas kvar men som vet någonting andra inte förstår: att fadern är levande, kanske extra levande just genom sin frånvaro. Det handlar också om kärleken i vuxenlivet, olika relationer där ansikten flyter in i varandra, kanske för att det är personer som fyllt samma funktion: att vara den andre. Eller, med Cixous världsbild: att ta faderns plats. Vi talar ju trots allt om (postmodernistisk) (feministisk) psykoanalys.
Inuti utkom i februari 2009 på Modernista förlag, i översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck. Originalet (Dedans) utkom 1969 och kan med rätta räknas som en modern klassiker.
Betyg: 8/10
Taggar: #recension #hyllning #läslycka #språkglädje #moderna klassiker #föräldrar #favoriter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Johanna Ekströms noveller
Vad vet jag om hållfasthet från 2000 är en febrigt bra novellsamling full av drömsekvenser, obehag, overklighetskänslor och tätt sammanvävda berättelser där både språket och innehållet briljerar. Jag minns dem ovanligt starkt trots att ett halvår gått sedan läsningen - de har etsat sig in med ovanlig skärpa. Vad vet jag om hållfasthet är helt enkelt en av de bästa novellsamlingar jag har läst.
Med Titta, hon kryper från 2006 bevisar Ekström att den fullträffen inte var en engångshändelse. Detta är nämligen en precis lika bra bunt berättelser, utan bottennapp men med många höjdpunkter.
Tyvärr har Ekström inte skrivit fler novellsamlingar, men romanen Avskedsstafetten är ett klart måste - och den dagen nästa novellsamling av denna författare publiceras står jag längst fram i kön.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Tom är död (Marie Darrieussecq)
Tom är död. Han dog för tio år sedan, bara fyra och ett halvt år gammal. Kvar i världen finns Toms föräldrar och en storebror och lillasyster. Mamman för ordet och skildrar den enorma sorg som blir till galenskap och oförmåga att gå vidare. Att Tom är död, det är vad allting kretsar kring under 225 sidor, utan att det blir särskilt tjatigt eller upprepande. Först på sista sidan återberättas själva den händelse som blev orsak till Toms död.
När jag läste Tom är död hade jag just haft en föreläsning om sorgeprocessen. Den sorgeprocess som beskrivs i Tom är död är den som av de som tycker sig veta kallas patologisk, sjuklig. För berättaren här är den beteckningen ett hån. Vem kan säga att hon borde ha sörjt färdigt? Vem kan säga att hennes sorg inte är normal?
Samma dag som berättaren börjar skriva har hon för första gången njutit av nuet - under en stund har Toms död inte dominerat hela världen utan blivit en bakgrund till hennes upplevelser. Närvarande, men inte på samma smärtsamma sätt. Nu behöver hon skriva av sig alltihop, skapa en berättelse. Romanen är ganska okronologisk med en skarpt frammejslad berättarröst - det märks att Marie Darrieussecq är en riktigt skicklig författare.
I början blev jag visserligen gripen, men kunde ändå inte låta bli att tänka på Duras och tycka att Darrieussecq kom till korta i den jämförelsen. Dessutom stördes jag lite av de alltför morbida inslagen. Sedan tog boken verkligen tag på alla sätt och jag insåg dessutom hur välskriven den är - språket blir den rakbladsvassa egg som får innehållet att gå direkt in i mig och röra vid varje nervtråd. Det här är inte en mysig snyftare. Det här är emotionell skräck. Tom är död är komplex, nästan fri från fel och en av de allra bästa böcker jag läst i år!
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #läslycka #tungt #döden #sorg #Frankrike #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Passionen (Jeanette Wintersson)
Vilken passande bok att läsa strax innan en resa till Venedig! För även om Passionen även utspelar sig i Frankrike, Ryssland och andra europeiska länder så har staden Venedig så gott som huvudrollen. En återkommande fras i boken är: "Man spelar, man vinner. Man spelar, man förlorar. Man spelar." En annan: "Jag berättar sagor, tro mig."
Här är Venedig en stad man inte kan rita kartor av eftersom den hela tiden ändras. Här kan människor gå på vattnet och få sina hjärtan stulna - bokstavligt talat! Allting lyder sagans lagar och räcker tungan åt realismen. Winterson gör sig allra bäst som så, när hon helt låter bli det verkliga livet. I ett uppdiktat Venedig under napoleonkrigens dagar kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av språket, berättarkonsten och all påhittighet.
I början, när Henri för ordet, känns fantasirikedomen mest tvångsmässig och utan intrig att cirkla kring. Så fort Villanelle kommer in i bilden blir jag däremot förförd, förtjust och förtrollad. Villanelle som iscensätter sitt liv och spelar med höga insatser. Kvinna ena dagen, man nästa dag, ömsom mottagare av kvinnors kärlek, ömsom av mäns. En sann Tintomara.
Det här är en bok som sprakar av magi. En maskerad med förklädnader, kortlekar, mystiska nycklar. En passionerad och fascinerande berättelse om begär och berättande. En medryckande läsupplevelse och ett bevis på att jag måste läsa allt av Winterson.
Betyg: 8/10
Reine Brynolfssons inläsning till ljudbok är riktigt bra!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #kärlek #kärlek mellan kvinnor #kvinnor #språkglädje #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
En spik, en ros (Madeleine Bourdouxhe)
Den belgiska författarinnan Madeleine Bourdouxhe levde 1906-1996. Åtta av hennes noveller, i översättning av Madeleine Gustafsson, utkom i år på Elisabeth Grate bokförlag med titeln En spik, en ros. Jag läste några recensioner som inte väckte min lust att skapa en egen uppfattning, men så stod boken lockande nära min hand på biblioteket och det är ju något särskilt med novellsamlingar. Alltså fick En spik, en ros följa med mig hem. Den blev en av mina största läsupplevelser i år.
Bourdouxhes noveller är så otroligt välskrivna att jag knappt kommer ihåg att andas när jag läser dem. Språket gör nästan ont, ögonen vill tåras, det är som att se in i solen, jag blir bländad, samtidigt måste jag läsa vidare. De timmar jag ägnar åt denna bok är alldeles särskilda. Jag kan inte lägga den ifrån mig men jag vill inte att den ska ta slut. Rösterna, karaktärerna tar sig in och blir kvar. Det här är en bok jag ömt vill smeka över ryggen när jag läst sista sidan, hellre än att behöva lägga undan den, förpassa den till handlingarna.
Själva lässtunden blir på något sätt upplyst. Det är svårt att förklara. Jag vet knappt vad jag ska säga. Bourdouxhes noveller är så poetiska, så fria från alla klichéer, så alldeles originellt sina egna, så allvarliga. Det finns något här som är otroligt pretentiöst - på ett helt och hållet lyckat sätt.
Så läs, om du vill. Jag kan rekommendera En spik, en ros men det är ingen bok jag vill springa ut och skrika åt hela världen att läsa. Det är en bok jag gärna skulle behålla som min alldeles helt och hållet egna. Att lämna tillbaka den till biblioteket blir snudd på plågsamt - dels för att jag måste skiljas från den, dels för att den brutalt ska bläddras i av ovarsamma fingrar och ögnas av andra som kanske inte alls ser det jag ser.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag tror att jag slutar här.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #novellsamlingar #favoriter #läslycka #Belgien #språkglädje #moderna klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Skrivet på kroppen (Jeanette Winterson)
Jag tänker på en viss septembermånad: Den Fjärilsvingade Skogsduvekuttrande Brandgula Skördenatten. Du sa: "Jag älskar dig." Hur kommer det sig att det minst originella vi kan säga till varandra fortfarande är just det som vi helst vill höra? "Jag älskar dig" är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte jag heller, och ändå är det så att när du säger det och när jag säger det så talar vi likt grottmänniskor som har hittat tre ord och dyrkar dem. Jag dyrkade dem verkligen, men nu är jag ensam på en klippa som huggits ur min egen kropp.
Tidigare hade jag bara två av Jeanettes titlar i bagaget: Det finns annan frukt än apelsiner, för flera år sedan, och Fyrväktaren alldeles nyligen. Nu är jag verkligen sugen på dem i en milsvida större utsträckning än förut och nu väntar Passionen på att läsas härnäst. Just Skrivet på kroppen har jag däremot länge velat läsa. Själva idén med en kärleksroman där den ena partens kön inte avslöjas tilltalar mig.
I somras träffade jag på en engelsman som läste Skrivet på kroppen och kunde inte låta bli att fråga honom vad han tyckte. Han sade att jo den var väl intressant, "but much too broody". Sedan fick han förklara uttrycket "broody" också, eftersom det inte ingick i min vokabulär. Den svenska motsvarigheten - äggsjuk - stämmer illa i sammanhanget.
"Broody" betyder: introvert, besatt av önskan att ruva på ägg, kvinna som vill ha barn. I detta fall menade engelsmannen att jaget i boken är alldeles för besatt av sin olyckliga kärlekshistoria och gräver ner sig i den på ett osmakligt, tröttsamt sätt. Jag kan förstå vad han menade, men jag håller inte med.
Jag tycker verkligen om Skrivet på kroppen; den är bättre än Det finns annan frukt än apelsiner och lika bra som Fyrväktaren. Den är njutbart välskriven och dessutom är den full av anatomisk poesi som passar mig fint just nu när jag studerar fysiologi. Det är en olycklig kärlekshistoria med en mörk, underligt skruvad humor och udda personligheter som inte faller ur minnet i förstone. En väldigt läsvärd bok som jag hoppas att fler än jag gräver fram ur bibliotekshyllorna.
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #språkglädje #läslycka #kärlek #sexualitet #kärlek mellan kvinnor
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kalla det vad fan du vill (Marjaneh Bakhtiari)
Kalla det vad fan du vill är några år gammal redan och jag kände mig aldrig lockad att läsa den när den var nyfödd och färsk. Antagligen hade den aldrig blivit läst om inte ljudbokssortimentet kräver delvis ändrade prioriteringar. Jag är mycket glad att jag faktiskt läste Kalla det vad fan du vill och jag vill verkligen läsa Kan du säga schibbolet.
Kalla det vad fan du vill följer en rik fauna av Malmöbor. Vissa har sina rötter i Burlöv, andra i Iran eller Pakistan, men alla skildras med samma blandning av välvilja och hänsynslöshet. Alla får sig kängor av svart humor och sarkasmer, de skildras med obarmhärtig precision men samtidigt fyllt av värme. Ingen är helt osympatisk, ingen är helt sympatisk. Alla är sig själva med sina brister, sina fördomar, sina blinda fläcker. Det gör mig full av ömhet inför de människor som Bakhtiari målar fram - Bahar, Shervin, Amir, Markus, Bertil, Panthea, Pernilla, Bengt och alla andra. Jag känner mig träffad, jag känner mig utmanad, jag känner mig underhållen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #språkglädje #läslycka #hyllning
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Jeanette Winterson - Fyrväktaren
Fyrväktaren är en sagolik bok - och då lägger jag ingen värdering i begreppet. Vi rör oss helt enkelt i en berättarvärld där fantasin är full av påhittighet och det verkliga är synnerligen relativt. Berättaren Silver växer upp i en liten skotsk hamnstad utan pappa och hon är inte gammal när även mamman dör. Helt föräldralös får Silver flytta till fyren längst ut på klippan mot havet - Cape Wrath - och lära sig fyrväkteri av Pew, den tvåhundra år gamle fyrvaktaren som är blind och full av historier om Babel Dark, en man som var präst i det lilla samhället på artonhundratalet och levde ett sällsamt dubbelliv.
Silver och Pew bor i sin ensamhet ute på fyren, de har varandra och sina berättelser om en förfluten tid, men det är 1960-tal nu och samtiden hinner upp dem, en ny tid utan behov av salta historier och fyrväktare. Pew uppfostrar Silver till sin efterträdare, men vad ska hon i själva verket ta sig till? Silvers berättelse om sin vuxendom är om möjligt än mer kryptisk, men helt klart intressant - och Fyrväktaren är en bok som drar in mig i sin säregna sfär och håller mig kvar där tills de alltför få sidorna tar slut.
Silver är en berätterska jag ogärna släpper greppet om, hennes röst är stark och samtidigt skyddslös. Winterson är alltid Winterson och hennes språk är sig självt, det finns helt enkelt ingen annan som kan skriva så dimmigt och lättillgängligt på samma gång. Den som har läst andra av hennes böcker känner igen sig i de originella liknelserna och tendensen att halka in på sidospår och alltid avvika från realismen. Winterson är sagolik på så sätt att hon berättar sagor snarare än att skriva romaner. Däri ligger något ytterst sympatiskt. Det är flera år sedan jag läste min förra Winterson-bok, nämligen Det finns annan frukt än apelsiner, men nu ska jag absolut råda bot på den försumligheten!
Fyrväktaren heter Lighthousekeeping i original och publicerades 2004. Man går säkert miste om massor om man, som jag, läser på svenska. Däremot går man inte miste om något av det svenska originalets charm ifall man, som jag, lyssnar på ljudboken inläst av Regina Lund. Hennes inläsning får alla de olika karaktärerna att komma till liv med skilda röster och mycket känsla, även om hon stundom har en tendens att läsa irriterande snabbt och/eller lågt.
Betyg: 7/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #queer #läslycka #språkglädje
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ulla-Carin Lindquist - Ro utan åror
Denna uppmärksammade, självbiografiska bok handlar om ALS, en neurologisk sjukdom som gör att nervbanorna försvinner och musklerna förtvinar så att den drabbade stegvis förlamas. Intellektet är hela tiden intakt, men kommunikationsförmåga och rörlighet försvinner så att den drabbade blir fånge i sin egen kropp till dess att andningen upphör. Lindquist skriver om sjukdomsbeskedet och om sin återstående tid med humor och betoning av de fina stunderna, men hon väjer inte för allt det svåra, smärtsamma och fula. Hennes bok är en berättelse om liv och död, om hur hon själv, hennes barn och den övriga omgivningen reagerar på sjukdomen och de situationer den blir upphov till.
Framförallt är Ro utan åror en väldigt välskriven bok. Språket, uttrycksförmågan och berättarrösten - allting klaffar och gör att det som kunde ha blivit en tårdrypande berättelse om självupplevt lidande istället blir en nästan magisk berättelse som väcker läsglädje. Visst finns det mindre briljanta stunder, men de drunknar i mängden. Trots att innehållet är sorgligt sörjer jag allra mest det faktum att Lindquists första bok även blev hennes sista. Det här är en författarinna jag vill läsa mycket mer av.
Jag har lyssnat Ro utan åror som ljudbok. Lena Endres inläsning kunde inte ha varit bättre.
Betyg: 8/10
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #hyllning #sjukdom #läslycka #döden #självbiografier
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)
I Anneli Jordahls första roman möter vi Ellen Key, en kvinnosakskvinna jag har svårt för; hon har alltid känts som feministernas August Strindberg och aldrig framstått som sympatisk. Jordahls bok fokuserar dock inte på tänkaren Key utan på den älskande Key, vilket i sig kändes ganska tragiskt. Vad man än tycker om hennes åsikter är det väl synd att reducera ett verksamt liv till att handla enbart om "smekhungern" och "Urban-längtan"? Här skildras nämligen Ellen Keys olyckligt kärlek till Urban von Ferlitzen, en gift man med fyra barn. De brevväxlar och utbyter stora ord, men det är "en kärlek som istället för hud mot hud handlade om papper mot papper", om att "låta hans nyss formulerade ord rinna ned i henne som varm choklad". De träffas bara ett par få gånger medan tio år rinner förbi.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #historiskt #klassiska kvinnor #läslycka #språkglädje #hyllning #favoriter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Murakami - South of the Border, West of the Sun
The sky was covered with heavy clouds, no blue visible. It looked as if it would snow at any minute.
"Those were my baby's ashes. The only baby I ever had", Shiamamto said, as if talking to herself.
I looked at her, then looked ahead.
South of the Border, West of the Sun är en tunn bok: 180 sidor. Den är som en akvarellmålning i väldigt bleka färger, eller kanske snarare som en japansk tuschteckning med svarta linjer mot vit bakgrund och möjligtvis någon enstaka röd detalj. Huvudpersonen, Hajime, berättar om de kvinnor som har påverkat hans liv - men mest av allt om Shimamoto, hans barndomsvän som han förlorade kontakten med när de kom in i tonåren. När han träffar henne tjugofem år senare är han redan gift med två små barn, men skulle det spela någon roll om hon ville leva med honom?
Hajime är ägare till en jazzklubb och Shimamoto dyker upp vid bardisken sent på regniga kvällar, talar en stund - men aldrig om sig själv eller sitt liv - och försvinner sedan. Så löper deras förhållande vidare, med långa uppehåll och några få undantag. Det hela blir väldigt sorgset och tillbakahållet, men otroligt fint. Det är dessutom välskrivet vilket inte direkt försämrar helhetsintrycket.
South of the Border, West of the Sun är en bra Murakami-bok och passar nog väldigt bra för de Murakami-läsare som gillade Norwegian Wood. Här finns nämligen inga absurdistiska eller övernaturliga drag, däremot precis samma stämning som i NW - bara ännu bättre!
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #Japan
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lucía Etxebarría - Beatriz och himlakropparna
Beatriz är en vilsen ung kvinna från Madrid som har studerat litteratur i Edinburgh i fyra år. Hon lever tillsammans med sin skotska flickvän, Cat, men har svårt att besvara Cats kärlek. Istället för att uppskatta vad hon har drömmer Beatriz om sin tonårsbästis Monica som hon under flera års tid var olyckligt kär i.
Beatriz bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Monica efter deras katastrofala sista vecka tillsammans, så hon lämnar Cat och reser tillbaka till Madrid. Den fysiska jakten på Monica visar sig vara ganska enkel, men Beatriz känslomässiga resa i sina egna minnen - som också upptar större delen av boken - är desto mer komplicerad.
Beatriz och himlakropparna (Beatriz y los cuerpos celestes) är full av amfetamin och heroin, men aldrig drogromantik. Trots flat-temat är detta ingen kärlekshistoria, snarare en sorgsen relationsroman om hur svårt det kan vara att knyta an. Som helhet är det en smärtsam saga som jag verkligen uppskattar. Jag ser inga direkta brister även om meningarna ibland är långa och snåriga med många bisatser.
Finns i pocket. Läs! Finns det någon själ därute som kan rekommendera eller avråda från Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av samma författare?
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #Skottland #kärlek mellan kvinnor #kärlek #tungt #sorg #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anders Paulrud - Som vi älskade varandra
Jag började läsa i Som vi älskade varandra dagen innan jag skulle på resa och bestämde mig för att ha den som tåglektyr. Den verkade perfekt: snabbläst, lättsam. Snabbläst stämde, men lättsam... lätt i stilen, lätt i ämnena ganska länge. Men när jag läst halvvägs började någonting förändras, en väldig sorg genomsyrade orden, över att tiderna förändras och människor växer ifrån varandra och förstör liv, egna eller andras.
Ganska länge kändes detta som en bok man läser, lägger undan, glömmer. När sista sidan klingade bort och eftertexterna rullade satt jag förstummad och visste att något så här viktigt har jag inte läst på länge, denna berättelse om en grupp vänner som möts under sextio-sjuttiotalet och som år 2006 är helt förändrade, liksom världen de lever i. Nu sitter berättaren Anders i sommarstugan där de alltid träffats. I huset finns också Anders före detta fru - och i ett rum på övervåningen ligger Michael och yrar. Michael som varit försvunnen så länge har dykt upp och nu väntar de på att han ska orka berätta var han varit - och vad som hänt med Karin som försvann strax efter att hon begärde skilsmässa. Medan dagarna går funderar Anders över det som varit och är, livet, det än en gång uppbrutna äktenskapet och förstås relationen till vännerna i den grupp av människor som finns förevigad i en oljemålning på vardagsrummets vägg.
Som vi älskade varandra är en underbart bra bok jag rekommenderar åt alla. Den förenar på ett mästerligt sätt en avslappnad, opretentiös prosa-stil och ett innehåll som blir mer och mera blytungt för varje sida. Nästan en deckare, men ändå aldrig. Framför allt: fyllt av pricksäkra porträtt, historier med udd/knorr/poäng, detaljer, lustigheter, allvarligheter, politik, skriande sorg. Allt i en enda röra, precis som livet är.
Nu måste jag läsa andra böcker av Paulrud. Första hållplatsen på den resan blir nog hans sista: Fjärilen i min hjärna. Även om jag är rädd att den är ännu mera omskakande.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #döden #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Birgitta Trotzig - Dykungens dotter
På min första termin litteraturvetenskap nådde vi så småningom till nittonhundratalet och skulle enligt litteraturlistan läsa Dykungens dotter av Birgitta Trotzig, men lärarna hade rätt att ändra listan efter sin undervisning, vilket innebar att min grupp skulle läsa Sveket av samma författare. Jag försökte, jag försökte verkligen, men denna så tunna bok var omöjlig för mig. Jag mådde illa, fick en känsla av att kvävas, drunkna i smuts. Till sist hatade jag boken och stod inte ut med ett enda ytterligare ord. Jag blev skräckslagen i romanens värld där allt var mörkt och illaluktande och vidrigt. Nu, på en kurs om teologi och skönlitteratur, var det dags för Dykungens dotter. Jag hade verkligen inga förhoppningar.
Det första som slog mig var språket. Hur det visserligen frossar i allting äckligt, men ändå skimrar av poesi och liv. Historien är inte särskilt munter: fattigdom, lortsverige, prostitution, aborter, alkoholism, sjukdom, psykos, död. Karaktärerna är sällsamt namnlösa. Huvudpersonen får en benämning först när hon har fött barn - då blir hon Mojan, "morsan" på skånska. Dotterns namn får vi veta först när vi delges inskriptionen på hennes gravsten. Pappan - namnlös. Styvfadern - namnlös. Lillasystern - namngiven, men ändå används namnet aldrig. Det är som om namn skulle ställa sig i vägen. Istället blir personerna helt igenom människor, avskalade och rena mitt i all förnedring.
"Berättelsen påstår att när vi avlar och föder och dör sätter sig ett väldigt drama i scen genom oss. Fast det luktar jord, gyttja, bräckvatten, våt vass, hästgödsel och kogödsel, människoavfall, sur mjölk, grislort, salt, tångbankar, fiskrens, tjära, efterbörd och exkrementer ur detta språk och i dessa människors liv så låder det ingenting trivialt vid dem. Så säger den här berättelsen som tar livet på dödens allvar och som utan genans tar sig för att gestalta transcendens.
Går det?
Vad man ska svara? Man blir generad."
Ur en artikel av Kerstin Ekman, där hon även säger annat klokt:
"En roman måste vara en stötesten, annars glömmer man den. Ju lättare läsning desto snabbare glömska.
En stötesten kan man inte komma ifrån. Den gör sig gång på gång påmind, i början till förargelse. Kanske till vrede. Ännu som undanställd på hylla och infogad i bokstavsordning spökar den. Man tar ner den, läser och grubblar ett tag till på dess svårbegripligheter eller dess oförenlighet med ens egna tänkesätt. Till slut kan den glida ihop med dem; man införlivar något främmande och har fått en ny källa till undran och ibland till en oväntad och orimlig glädje."
Jag kan inget annat än instämma. Dykungens dotter är en bok som ofta får det att svida och vätskas i ögonvrårna, som får strupen att snöras samman och andningen att bli ansträngd. Det är en bok jag kanske aldrig skulle ha orkat läsa ut om den inte var kurslitteratur. Det är en bok jag inte alls njuter av att läsa, men ändå omöjligt kan säga annat om än: Bra! Det är en bok jag sent ska glömma, en bok jag ska bära som en sten i min vävnad. Språket väcker törst efter Kerstin Ekman, Sara Lidman, alla dem som skriver om det svåra så att varje ord blir poesi. Kanske ska jag till och med låna hem Sveket igen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #tungt #språkglädje #läslycka #favoriter #moderna klassiker #obehagligt bra
Kommentera
Anmäl textfel
