Hänförelselsens tid är här
Litterära vårskrik!
Många skribenter har fattat pennan och sjungit ut om våren – om hänförelse och sorg, mörker och rus. De flesta kan citera några rader ur Karin Boyes "Ja visst gör det ont..." men vad skrev Tomas Transtömer och Sonja Åkesson?
Enligt SMHI är det vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 plusgrader.
Men ack. Myndigheten måste också konstatera att våren är nyckfull och jävlig. Den innebär "en ständig kamp mellan den kvardröjande vintern och den framträngande sommaren. Ofta kommer bakslag med kyliga nordliga vindar och snöfall i både april och maj."
Nyckfullheten märks även i litteraturens skildringar av årstiden. Visst kan våren vara lugn, som i Werner Aspenströms dikt "April":
Barmarker. Barhimlar.
Moln sopas sönderblåsta bort.
Upptinad huggorm möter vårskodd fot.
Något gult som övningsflyger
och ”såg den första människan idag".
Men ofta gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
(Karin Boye)
August Strindberg registrerar bara lugnt i inledningen av "Röda rummet":
”Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna..."
Men våren kan också kännas helt död för den som inte längre känner sig delaktig. I "April och tystnad" från "Sorgegondolen" av Tomas Tranströmer beskrivs våren som "öde".
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Sonja Åkessons hemmafru i dikten "Vårkväll" är inte heller vidare munter när hon skalar lök till "middagsfärsen".
Hisslampan skar sig på kvällshimlen.
Barnet kom äntligen in
svettvåt och flämtande
med en påse frusna fåglar.
Men Ronja Rövardotter då? Hon är väl ändå full av rus och hänförelse? "Håll för öronen för nu kommer mitt vårskrik" förvarnar hon Birk. Kanske är så våren ska förlösas? Skrik dig genom det onda!
Anmäl textfel
