LitteraturMagazinets recension
av Vad ska vi göra med varandra, Jenny Wrangborg
Wrangborgs dikter fångar storstadsmänniskans väsen
En stad med människor som sover, drömmer, vaknar, går till sina jobb. Existerar sida vid sida och ibland också möts. Jenny Wrangborgs nya diktsamling är läsvärd rakt igenom.
Jenny Wrangborg debuterade häromåret med "Kallskänken", en arg diktsamling om samtidens omänskliga arbetsvillkor, främst i arbetet som just kallskänka, där Wrangborg har ett brett spektrum av egna erfarenheter. "Kallskänken" var enkelt men effektivt välskriven och gick sällan bortom det rent konkreta i arbetsmiljön – det sätt på vilket arbetare behandlas i effektivitetens och de osäkra anställningarnas tidevarv.
Vi kan inte bryta tystnaden
med tystnad.
"Vad ska vi göra med varandra" är annorlunda. Här finns konkret poesi rotad i arbete och liv, men också mycket av en mer abstrakt, mer stereotypt poetiskt diktning som har ett mjukare tilltal och mer fokus på känslor och existentiella erfarenheter.
Det kan låta så här i Wrangborgs poesi:
Stockholm
här är vårdcentralerna riskkapitalbolag
skrivna i skatteparadis
valfrihet är likriktning
effektivitet nedskärningar
Men det kan också låta så här:
man lär sig långsamt
att omvägar i språket
sällan hjälper
när du vaknar i ett ljust mörker
där väggarna byter riktning
är hemma alltid en plats
där du aldrig varit
Man skulle kunna se det som att spoken word-traditionen i Wrangborgs tidigare poesi har börjat kontrasteras mot en drömmande sida, fastare rotad i den klassiska, skrivna poesin. Även i sina mest drömska stunder är dock Wrangborg noga med att ha en fot förankrad i verkligheten, att snarare ge en extra dimension till en värld av arbetande människor.
På så vis fångas både det konkreta och det abstrakta bättre - men de båda sorterna poesi inom samma pärmar ger ett snarare splittrat än sammangjutet intryck. Förutom många stunder då alla komponenter smälter väl ihop så finns det också dikter som avviker väldigt mycket stilmässigt från de övriga, just dikter där språket prioriteras bort och innehållet får regera ensamt - till skillnad från annars, då språket samverkar med sitt innehåll och dess budskap:
Gick genom vinterns vithet
förbi klassgränserna till din lägenhet
du rörde dig själv genom mig
som om jag inte alls var närvarande
vände ryggen till
med ett ord om imorgon
den natten väckte dikterna mig
jag satt framför din mörka tv
med blicken riktad tillbaka in i mig själv
någonting lät inuti
försökte ta sig ut
på papperet i min hand
dina tunga andetag i rummet bredvid
och den svarta snön utanför
När det skrivna har ett tydligt budskap är det svårt att veta vad som ska recenseras: budskapet eller framförandet. Här finner jag budskapet välgrundat och viktigt på alla plan, men framförandet kunde ha bildat en bättre helhet.
Oavbrutet läsvärd poesi skriver Wrangborg hursomhelst. Alldeles oavsett abstraktionsnivå.
Mottagen: 13 februari 2014
Anmäl textfel
