LitteraturMagazinets recension av Mörker och ömhet, Joyce Carol Oates
Oates poesi – äntligen på svenska
Joyce Carol Oates är en mycket välkänd romanförfattare. Att hon också skriver utsökta noveller är inte lika känt. Att hon har givit ut nio diktsamlingar är så gott som okänt och därför är det på tiden att hennes poesi presenteras för svenska läsare.
Jag har för vana att alltid läsa förord sist. Hur mycket de än ska introducera och presentera så vill jag inte ha dem stående i vägen för texten. Alltså läste jag denna samlingsvolym med utvalda dikter av Joyce Carol Oates och konstaterade att det tog lång tid innan jag stötte på en dikt som verkligen imponerade eller berörde. Den första halvan av boken gled iväg, utan att göra några intryck. När jag slutligen läste förordet visade det sig att Oates tidiga diktsamlingar blivit kritiserade just för sin abstraktion. Sällan har jag hållit med så mycket om någon annans omdöme.
För när det verkligen tar sig, i dikterna ur senare samlingar, märks det hur mycket Oates har mognat som poet. Från stillsamma dikter som inte talar alls till något uttrycksfullt, personligt, politiskt. Här finns många dikter som når upp till odödliga höjder. Som ger en ögonblicksbild eller berättar en hel historia.
Sorgen koncentrerad till ett fågelbo. Smutsigheten och fattigdomen i det amerikanska livet. Pengarnas betydelse. Att se ner på någon, känna sig förmer - och sedan behöva hjälp från just den personen. Att dra en plastkam genom håret och inte kunna låta bli att tänka på döden. Vissa längre dikter är dessutom mycket experimentella, som en kör av röster som slagits samman till en disparat kakafoni där den röda tråden ändå aldrig saknas.
Kort sagt: här finns mycket av värde, men först efter halva boken. Jag önskar att översättarna, Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén, hade tagit med några tidiga dikter för jämförelsens skull men låtit boken fokusera på de senare, mognare, djupare - de som verkligen visar mörkret och ömheten i Oates författarskap och i hennes alltför knapert uppmärksammade poesi.
Mottagen: 8 juni 2013
Anmäl textfel