Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	De små hästarna i Tarquinia
Författar- presentation:	Marguerite Duras

Jag och Duras

Jag och Duras har en speciell relation. Jag tror inte att det går att ha en ospeciell relation tll Duras, vare sig man gillar hennes böcker eller inte. Jag har fängslats av ett antal av hennes böcker, inte av andra, men ingen har lämnat mig likgiltig. Alla har oroat mig och berört mig. 

Läs hela inlägget ...

Kommentera

Emma Kreü

Bok- presentation:	Hemsöborna
Författar- presentation:	August Strindberg
Utg.år:	2006
Häftad Finns i lager, 181 kr Pocket Finns i lager, 50 kr

Klassikern över alla klassiker

Diskussionerna kring klassiker har alltid intresserat mig. Vad är en klassiker? Vad är en modern klassiker?  Vad är en läsvärd klassiker? Och vem bestämmer vad?

Går man in på ett antikvariat/second handbutik och rotar runt lite så hittar jag en uppsjö av böcker som givits ut, köpts och lästs av en rad människor för ett tidsspann av några månader upp till över hundra år sedan. Majoriteten av dessa böcker är inte på modet i dag, läses inte, omnämns inte och har fallit i glömska. Kanske förtjänt, men alldeles för ofta oförtjänt. Och vem eller vad är det som avgör om de tas upp igen efter trettio-fyrtio år och anses som lärvärd även efter den tidsperioden? Vem är det som sätter klassiker-stämpeln? Och vad är egentligen en 'klassiker'? Och ännu svårare att definiera, vad är en 'modern klassiker'? Och varför, varför, böjer sig den stora massan efter vem-det-nu-är-som-fattade-beslutet-om-vad-som-är-en-klassiker och läser dem?

Oh ständigt denna diskussion om vilken svensk bok som alla 'måste' läsa. De flesta har jag inte läst, inte alls. Men det är alltid lika intressant att fråga folk om vad de tycker, och varför. Varför ska man läsa Strindberg 'bara för att det är Strindberg'? Många frågor som staplas på varandra. Idag har jag inga svar. 

Dock en stilla fråga, vad anser du är en svenska klassiker? Och hur motiverar du det?

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Århundradets kärlekssaga
Författar- presentation:	Märta Tikkanen
Inbunden Finns i lager, 244 kr

Bör det manliga geniet vara ett svin?

Märta Tikkanen skrev 1978 en bok med titeln "Århundradets kärlekssaga". Jag har haft den liggande i ska-läsa-högen i flera år, eftersom jag ofta sett den nämnas en bok man MÅSTE läsa, något oförglömligt. Helt enkelt något i stil med titeln: "Århundradets kärlekssaga".

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Guds drömmare
Författar- presentation:	Alfhild Agrell
Inbunden Finns i lager, 244 kr

Mera bokrea!

Nu har årets sista inköpta bokreaböcker trillat ner och det blev en bra blandning av klassiker, moderna klassiker och nytt, tycker jag. Lite vemodgt är det alltid - blev bokrean inte mer än så här, i år heller? Men men. Det kommer fler februari...

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Inger Christensen - Alfabet

Det här är en diktsamling, ursprungligen på danska, som använder sig rikligt av alliterationer, eller snarare finns det många dikter där de flesta orden börjar på samma bokstav. Lite konstigt blir det med en sådan här översättning då många ord börjar på "fel" bokstav på grund av språkskillnaden. Det stör läsningen något, men jag kommer ändå inte ifrån att det här är väldigt vacker och språksäker lyrik, om än kanske inte med något innehåll som jag kommer att minnas, förutom möjligen beskrivningen av olika sorters bomber. Mina höga förväntningar på den här rosade diktsamlingen blev alltså aningen grusade.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Barnabok : romantiska artefakter
Författar- presentation:	Lars Gyllensten
Inbunden Finns i lager, 152 kr Pocket Finns i lager, 73 kr

Lars Gyllensten - Barnabok

Det här ska alltså föreställa en modern klassiker. Per Wästberg rosar den något enormt i sin dagbok. Jag var väldigt förtjust i början, men jag tycker inte att historien riktigt håller. Visst är det intressant emellanåt när t.ex. hemlöshet skildras, men språket i sin experimentalitet räcker inte till för att skyla över att det inte finns så mycket innehåll som det finns bok. Andra har lyckats med samma sak på ett superbt sätt - Woolf t.ex. - men Gyllensten fallerar i mina ögon. Å andra sidan räknas det som en modern klassiker, så uppenbarligen finns det folk som verkligen gillar...

Betyg: 6/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Sonja Åkessons dikter
Författar- presentation:	Sonja Åkesson

Sonja Åkesson - Pris

Jag gillar verkligen Sonja Åkesson, men "Pris" här måste vara hennes tråkigaste diktsamling. Den använder collageteknik och är helt enkelt en klipp-och-klistra-diktsamling där klippen kommer från reklam och dam- respektive herrtidningar. Män beskrivs som våldsamma och kvinnor som kärlekstörstande, samtidigt som detta blir ironiskt.

Åkesson kommenterar inte sina citat, men sammanhanget gör dem till överdrifter och ger en ironisk distans. Så: på sätt och vis intressant, men samtidigt inte i närheten av övriga Åkesson-dikter.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Motståndets estetik
Författar- presentation:	Peter Weiss

"Motståndets estetik" - Slutrapport

Det sista bandet i romantrilogin rymmer mycket underjordisk verksamhet, mycket gripanden, avrättningar, arkebuseringar, tortyr, slaktkrokar, giljotiner, hängningar. Det är bitvis mycket jobbigt att läsa. Samtidigt gör detta att berättelsen blir mer angelägen - tyvärr är slutet, om socialismens kamp mot socialdemokrati efter krigets slut, inte lika angeläget.

Sammanfattningsvis uppskattar jag att konsten, likväl som politiken, alltid är närvarande i Motståndets estetik och att kvinnors kamp och rättigheter är så självklart att framhäva. Språket är också väldigt speciellt, om än inte läsvänligt. Ibland skimrar det verkligen till. Nu när jag äntligen är igenom de är 1000 sidorna kan jag känna en viss ömhet inför det jag nyss har läst. Kära tegelsten, vi passade nog inte så bra ihop, men tack ändå för tiden som har varit!

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

2 nobelprispoeter

Av en slump råkade jag, på ett bokbord som då och då dyker upp på ett torg nära mig, hitta tre diktsamlingar: Den långsamma årstiden och Vid världens strand av Octavio Paz, samt Maria Wines debut. Paz båda samlingar blev jag riktigt förtjust i. Originellt, surrealistiskt, språkligt högstående... vad mer kan jag kräva? Jag bara måste läsa mer Paz! Dessutom har ju Paz vunnit Nobelpriset, så plötsligt hade jag läst en pristagare till och det är ju ingen nackdel :)

När jag gick igenom listan med nobla pristagare såg jag att även Neruda fanns med och att jag hade en hemlånad diktsamling av hens hand hemma: 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång. Tyvärr var det här inget i klass med Paz. Främst ruttnar jag på den unkna kvinnosynen där den älskade aldrig blir mer än ett objekt, en kropp att åtrå. Var finns människan i kärleken? undrar jag och konstaterar att det här inte alls var någonting för mig. Dock ska jag ge annat av Neruda en chans. Dumt att kasta ut poeten med diktsamlingen...

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Hermelinens död : noveller
Författar- presentation:	Willy Kyrklund

Willy Kyklund - Hermelinens död

Willy Kyrklund är en av dem jag läst lite av och vill läsa mycket mer med. På Myrorna hittade jag Hermelinens död, en hundrasidig novellsamling bestående av tio noveller. De är ganska skruvade, ganska roliga och mycket värda att läsas. Långt från all logik, men på ett härligt sätt!

Nu vill jag definitivt fortsätta utforska Kyrklund! Solange var jag ju missnöjd med men å andra sidan var jag väldigt förtjust i Polyfem förvandlad. Kort sagt verkar det som om jag föredrar Kyrklunds novellsamlingar framför roman(erna).

Lite roligt är också att mitt lite smutsiga förstautgåvanexemplar från 1954, som jag fick för 7,50 på Myrorna, är ett gammalt recex. "För benägen anmälan" står det stämplat i rött på baksidan. Ännu lite roligare är att jag just har läst Bodil Malmstens funderingar kring om det fortfarande står så på recex. Och nej, det gör det ju inte. Tyvärr?

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Joseph Brodsky - Ett liv i spritt ljus

Joseph Brodsky är en av dessa diktare som jag velat läsa men inte läst – förrän nu. Egentligen har jag som policy att inte läsa dikturval, men Ett liv i spritt ljus. Dikter 1962-1989, som alltså inte är Brodskys totala produktion under denna tid utan bara ett smärre axplock, gör mig full och fast övertygad om att jag snarast måste läsa Brodskys samlade dikter som jag har för mig finns utgiven av månpocket. Brodsky är – som ni kanske redan vet – en rysk poet och sättet att skriva på påminner ofta om en polsk poet vars dikter jag älskar: Adam Zagajewski. Nå, Brodsky är bra och översättningen är med få undantag väl utförd. Slut så.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Richard Brautigan - In Watermelon Sugar

In Watermelon Sugar är en surrealistisk berättelse om en värld där nästan allt är gjort av "watermelon sugar" och där människor bor i IDeath and är hotade av InBoil och där de döda begravs i glaslådor på flodernas botten. Men även här finns kärleken och olyckan. Huvudpersonen skriver på en bok och älskar och undviker en tidigare älskad och ja, det är märkligt och ganska bra och väldigt lättläst. Absolut något för den som gillar Kerouac och andra beatniks och surrealister. Jag är nyfiken på mer Brautigan!

In watermelon sugar the deeds were done and done again as my life is done in watermelon sugar.

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Stjärnans ögonblick
Författar- presentation:	Clarice Lispector

Clarice Lispector - Stjärnans ögonblick

Stjärnans ögonblick är en bok på lite mer än 100 sidor. Vad handlar det om? Jo, en ganska bräkig fiktiv författare skriver om en person av vilken författaren bara fått ett ögonkast i förbifarten på gatan och som ändå blir en förföljelse. Författaren tycker sig veta hela ögonägarens liv och skriver fram det, från barndomen till den död som blir "stjärnans ögonblick".

Det är ett "banalt" livsöde utan några särskilda händelser, fyllt av händelselöshet, fattigdom - misär på alla sätt och vis. Ändå blir det på något sätt fängslande genom spelet mellan författare och fiktion, huvudperson och fantasi. Ja, det är en fängslande bok som jag inte önskar oläst. Nu vill jag genast kasta mig över Passionen enligt G.H. och Levande vatten!

Betyg: 7/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Bilder/Ordgränser/Anima
Författar- presentation:	Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig - Tre samlingar prosalyrik

I mångt och mycket är det samma sak att läsa Trotzigs prosalyrik och lyriska prosa. Enda skillnaden är att en historia saknas, men språket, språket är detsamma, samma förtätning, samma obehag. Jag flyter snabbt fram och får skuldkänslor för att jag inte stannar upp mer, men å andra sidan: när det kommer något alldeles ovanligt bra så stannar jag faktiskt upp och låter mig bli slagen. Annars är det kvalitativt rakt igenom, även de dikter jag skummar mig igenom och bläddrar förbi är riktigt, riktigt välskrivna och fulla av innehåll. Jag kommer att tänka på Eva Ström, men mest av allt tänker jag på Trotzig själv, Dykungens dotter och Sveket.

Bilder publicerades 1954, Ordgränser kom 1969 och Anima 1982. Det är alltså textsamlingar som kommit ut med långa mellanrum och som ändå har mycket gemensamt. Jag föredrar de två första, men när jag ska välja ett exempel blir det ändå den dikt som inleder Anima:

jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor - på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglande skogen

Betyg: 8

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Det är allt
Författar- presentation:	Marguerite Duras
Danskt band Finns i lager, 244 kr

Marguerite Duras - Det är allt

De sista anteckningarna i boken är magiska:

"Den 26 februari

Jag vet att ni kan vara mycket stark.

Jag ska ge mig av till ett annat plan.

Ingenstans.

Den 28 februari

Det är slut.

Allt är slut.

Det är fasansfullt.

Den 29 februari, 13.00

Jag älskar er.

Adjö."

Läs en bättre recension, dessutom av den franska originalutgåvan: La bibliofille skriver om C'est tout

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	En enda man
Författar- presentation:	Christopher Isherwood
Inbunden Finns i lager, 172 kr

Christopher Isherwood - A Single Man

Jag har tidigare sett filmen baserad på den här boken och när jag hittade boken begagnad för någon månad sedan kändes den högst aktuell att köpa. Boken är ganska så annorlunda, de grova dragen liknar varandra men nyansskillnaderna är oändliga. Hela inramningen med självmordsplanen är till exempel obefintilig i den skrivna förlagan.

Isherwood skildrar med stil en sörjande änklings dag, en änkling som aldrig ens kunnat vara öppen med att han och Jim var ett par. George, som huvudpersonen heter, är lärare i engelska på univeristet i Los Angeles, bor i en förort och har många tankar om saker och ting som välskrivet förmedlas till mig som läsare. Slutet är alldeles formidabelt. Jag påminns återigen om hur rätt det kan vara att läsa på engelska.

Not that one isn't broad-minded, of course; let them write about heterosexuality if they must, and let everyone read it who cares to. Just the same, it is a deadly bore and, to be frank, a wee bit distasteful. Why can't these modern writers stick to the old simple wholesome themes - such as, for example, boys?

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Solange
Författar- presentation:	Willy Kyrklund

Willy Kyrklund - Solange

Det är tråkigt med flera sågningar på varandra, men Willy Kyrklunds Solange var en klar besvikelse efter samme författares underbara Polyfem förvandlad. Jag förväntade mig något i samma klass men fick en föga engagerande berättelse om kärlek som övergår i vardag. Jag trodde att Kyrklund skulle kunna göra vardagen magisk, men icke. Det enda som egentligen intresserade mig var ett stycke om te. Jag ser dock fram emot annat av Kyrklund!

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Duktig pojke!
Författar- presentation:	Inger Edelfeldt

Inger Edelfeldt - Duktig pojke

Inger Edelfeldts Duktig pojke gavs ursprungligen ut 1977. Den var Edelfeldts debut och fick stor uppmärksamhet. Senare (redan 1983) kom en omskriven version som nog är den som läses mest idag.

Duktig pojke handlar om Jims uppväxt och gradvisa insikt om att han blir kär i män. Jim slåss mot insikten och mot en oförstående omvärld men med hjälp av sin första pojkvän, Mats, accepterar han sig själv och kommer ut. Duktig pojke tillhör böckerna där homosexualitet beskrivs som något mycket jobbigt att hantera för individen: det tar många år innan Jim ens erkänner vad han redan vet, och ännu fler innan han kommer ut och hittar sin plats i tillvaron. Boken är en typisk utvecklingsroman, enligt mönstret inse -> komma ut -> bli lycklig. Slutet är dock inte har hellyckligt slut, inte alls - Jims "läggning" accepteras aldrig fullt ut av föräldrar och arbetsgivare och därmed kan Jim heller inte bara vara sig själv.

Det här handlar alltså om den senare versionen. Den tidigare skiljer sig åt både genom språket, som är mycket mera metaformättat, och tonfallet, som är mera pessimistiskt. Det är en mörkare värld som målas upp kring Jim, med mindre ljus, och slutet är betydligt mera negativt. Jag tänker inte avslöja riktigt hur, men en episod som Jim bara föreställer sig i den senare versionen utspelas i verkligheten i originalet. Även omslaget är mycket mörkare i originalutgåvan (tyvärr hittar jag ingen bild på nätet och min kamera är oladdad, men vid intresse kan jag ladda upp en bild senare).

Jag rekommenderar absolut Duktig pojke, som är en av de bästa böcker med homotema jag någonsin läst. Här finns många oförglömgliga scener, t.ex. när Mats "förför" Jim eller när Jim pratar med en prostituerad på tunnelbanan. Här finns mycket humor och det är helt klart en bok jag är kär i. Jag har läst Duktig pojke flera gånger och kommer antagligen att läsa om den igen. För den som vill ge Duktig pojke en läschans rekommenderar jag den senare versionen, men om du gillar den och blir nyfiken - leta upp originalet och jämför!

Det fanns något inom mig som jag borde dölja … ett slags hemligt hjärta som bara var mitt och som de inte skulle acceptera. Något sade mig att man alltid borde dölja det som betydde mest för en. För det som är trevligast, det är alltid mest förbjudet, och man är duktig om man avstår ifrån det. …
Jag vakade över mitt inre som över en drakskatt. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag måste dölja.

*

Jag lyssnade på regnet, och det var med ens som om en ny melodi hade smugit sig in i de fallande vattendropparnas brus.
Vad var det? Det gav mig panik. Du är ensam, sade det – ensam och innestängd och härute finns livet; här ute finns en öppning, en friskhet, en stor Närvaro, som kan luckra upp ditt kvävande hölje. Om du bara vågar släppa efter.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Dansa på min grav
Författar- presentation:	Aidan Chambers

Aidan Chambers - Dansa på min grav

Dansa på min grav utspelar sig i England, i en tid som inte är närmre specificerad, men boken gavs ut 1982. Hela boken är huvudpersonen Hals försvarstal sedan han åtalas för att ha dansat på sin döde ”väns” grav. Vännen, Barry, var Hals älskare och han dog i en motorcykelolycka efter ett gräl mellan dem.Berättelsen är formad som om Hal skrev till sin socialarbetare och det handlar om att förklara för läsaren varför Hal gjorde något så märkligt. (Dock förstår läsaren ganska snabbt.)

Dansa på min grav är inte den klassiska komma ut-romanen. I själva verket handlar det inte alls om homosexualitet, utan om ett förhållande som råkar vara samkönat. Hal kallar sig aldrig bög eller homosexuell, han verkar inte ha ångest över sin läggning eller se det som något konstigt. Hela förhållningssättet till "det avvikande" är avslappnat och fritt från ångest, trots att omvärlden inte alls framstår som självfallet förstående. Vare sig heterosexualitet eller homosexualitet beskrivs heller som helt absolut, kanske för att författaren inte verkar ha något som helst intresse av att reda ut vilken läggning personerna i boken har. Ingen av killarna "kommer ut", men de är inte heller särskilt hemlighetsfulla.

Det jag minns mest av Dansa på min grav (det är några år sedan jag läste den) är dess språk och sättet den är skriven på. Så kreativt, originellt, fantasifullt! En ren fröjd. Av det fyrtiotal HBT-böcker jag läst genom åren utmärker sig Dansa på min grav som något utöver det vanliga.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Polyfem förvandlad : roman
Författar- presentation:	Willy Kyrklund
Häftad Finns i lager, 260 kr

Willy Kyrklund - Polyfem förvandlad

Den här korta novellsamlingen - för novellsamling är det enda jag kan se den som - är en mycket märklig liten kreation. Full av spexig lustighet, men också väldigt finlitterär. Ibland skriver Kyrklund på Kalevalas versmått, ibland på byråkratisvenska, ibland rimmat. Grekisk mytologi blandas med Tusen och en natt, allt är mycket lekfullt på en nästan surrealistiskt sätt. Och språket! Vilken språkhantering!

Kort sagt: omöjligt för mig att inte älska.

Betyg: 8/10

Den dagen man börjar minnas, den dagen börjar man dö. Minnet växer i magen som ett foster, så sakteliga, närapå som i drömmen, det märks inte så mycket än och man tänker: kanske är det ingenting; men det blir allt tyngre, allt mer fullgånget; slutligen föder jag min död.

Det var alltså här - eller där. Med stela fingrar plockar du upp en skärva. Det var längesedan, det var nyss. Skärvan visar ett stycke av ett konventionellt landskap med en betande gasell. Det finns ett svek som är trofasthet, trofastheten mot det ständigt flyende.

Människornas ständigt uppflammande utplånade ansikten, förnyade glömda steg.

Därtill har schackspelet den fördelen framför livet, att man kan ta ett nytt parti.

Falken red i bleka natten. Natten stod stilla. Falken red. De tror att jag tror. Kådan doftade. Falken stod stilla. Natten red.

Ser du, bilderna vandrar igenom oss som vågor genom ett vatten och formar vår kropp och våra handlingar efter olika mönster med delar och skärvor av de gamla och du kan icke lyfta din hand utan att den är en annans och dess gest är redan utförd av en hjort, av ett moln.

Vad håller jag fast och är redan en annan? Denna krampaktigt knutna hand ser jag redan med en annans ögon. ... Bilderna vandrar igenom oss som vågor genom vatten, fogar sig samman och löser upp sig, formar oss och glider bort ur oss, samma delar i nya mönster, samma mönster dolt i nya bilder, ständigt vandrande vidare. ... Redan är jag densamma. Mina flyende steg vittna om min ständiga trofasthet.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Ormens väg på hälleberget
Författar- presentation:	Torgny Lindgren

Torgny Lindgren - Ormens väg på hälleberget

Jag har tänkt att jag ska läsa något av Lindgren sedan jag lyssnade till Sonjas godhet där Owe Wikström skriver en hel del om denne författare, så när Ormens väg på hälleberget dök upp i charmigt slitet skick på en biblioteksutrensning fick den följa med mig hem. Denna tragiska saga är tunn men mycket tung, det rör sig om en undergångsskildring av antika proportioner, omplanterad i norrländsk mylla och fullsprängd med bibelcitat.

Bokens berättarröst, Jani, håller ett långt tal till Vårherre där han på sitt säregna mål redogör för sitt livs historia. Om uppväxten då byns handelsman utnyttjade moderns fattigdom för sina egna syften. Om vuxendomen då övergreppen lever vidare men med andra personer som förövare och offer. Det handlar om skuld, att vara skyldig. Det handlar om ett oförstående inför makterna, om Vårherres sätt att låta saker ske och Janis behov av att fråga varför.

Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Den drabbar och stannar kvar. Nu är jag mycket sugen på att läsa mer av Torgny. Hummelhonung verkar vara det som står på tur. Andra tips mottages förstås tacksamt!

Betyg: 9/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Inuti (Hélène Cixous)

Cixous är mest känd för sin feministisk-psykoanalytiska litteraturteori (presenterad bland annat i Medusas skratt). Ärligt talat; den ger mig huvudvärk. Inuti är något helt annat: en verklighetssaga, tunn men med fler dimensioner än de mätbara. Svårläst men lätt att slappna av med - jag kan ändå inte förstå exakt vad som sker, så jag bara njuter av den mästerverkliga skrivskickligheten, denna snårskog av ord, en labyrint där jag oupphörligen hamnar vilse bland aningar och självemotsägelser.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	En spik, en ros och andra berättelser
Författar- presentation:	Madeleine Bourdouxhe
Danskt band Finns i lager, 217 kr

En spik, en ros (Madeleine Bourdouxhe)

Den belgiska författarinnan Madeleine Bourdouxhe levde 1906-1996. Åtta av hennes noveller, i översättning av Madeleine Gustafsson, utkom i år på Elisabeth Grate bokförlag med titeln En spik, en ros. Jag läste några recensioner som inte väckte min lust att skapa en egen uppfattning, men så stod boken lockande nära min hand på biblioteket och det är ju något särskilt med novellsamlingar. Alltså fick En spik, en ros följa med mig hem. Den blev en av mina största läsupplevelser i år.

Bourdouxhes noveller är så otroligt välskrivna att jag knappt kommer ihåg att andas när jag läser dem. Språket gör nästan ont, ögonen vill tåras, det är som att se in i solen, jag blir bländad, samtidigt måste jag läsa vidare. De timmar jag ägnar åt denna bok är alldeles särskilda. Jag kan inte lägga den ifrån mig men jag vill inte att den ska ta slut. Rösterna, karaktärerna tar sig in och blir kvar. Det här är en bok jag ömt vill smeka över ryggen när jag läst sista sidan, hellre än att behöva lägga undan den, förpassa den till handlingarna.

Själva lässtunden blir på något sätt upplyst. Det är svårt att förklara. Jag vet knappt vad jag ska säga. Bourdouxhes noveller är så poetiska, så fria från alla klichéer, så alldeles originellt sina egna, så allvarliga. Det finns något här som är otroligt pretentiöst - på ett helt och hållet lyckat sätt.

Så läs, om du vill. Jag kan rekommendera En spik, en ros men det är ingen bok jag vill springa ut och skrika åt hela världen att läsa. Det är en bok jag gärna skulle behålla som min alldeles helt och hållet egna. Att lämna tillbaka den till biblioteket blir snudd på plågsamt - dels för att jag måste skiljas från den, dels för att den brutalt ska bläddras i av ovarsamma fingrar och ögnas av andra som kanske inte alls ser det jag ser.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag tror att jag slutar här.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Dykungens dotter
Författar- presentation:	Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig - Dykungens dotter

På min första termin litteraturvetenskap nådde vi så småningom till nittonhundratalet och skulle enligt litteraturlistan läsa Dykungens dotter av Birgitta Trotzig, men lärarna hade rätt att ändra listan efter sin undervisning, vilket innebar att min grupp skulle läsa Sveket av samma författare. Jag försökte, jag försökte verkligen, men denna så tunna bok var omöjlig för mig. Jag mådde illa, fick en känsla av att kvävas, drunkna i smuts. Till sist hatade jag boken och stod inte ut med ett enda ytterligare ord. Jag blev skräckslagen i romanens värld där allt var mörkt och illaluktande och vidrigt. Nu, på en kurs om teologi och skönlitteratur, var det dags för Dykungens dotter. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

Det första som slog mig var språket. Hur det visserligen frossar i allting äckligt, men ändå skimrar av poesi och liv. Historien är inte särskilt munter: fattigdom, lortsverige, prostitution, aborter, alkoholism, sjukdom, psykos, död. Karaktärerna är sällsamt namnlösa. Huvudpersonen får en benämning först när hon har fött barn - då blir hon Mojan, "morsan" på skånska. Dotterns namn får vi veta först när vi delges inskriptionen på hennes gravsten. Pappan - namnlös. Styvfadern - namnlös. Lillasystern - namngiven, men ändå används namnet aldrig. Det är som om namn skulle ställa sig i vägen. Istället blir personerna helt igenom människor, avskalade och rena mitt i all förnedring.

"Berättelsen påstår att när vi avlar och föder och dör sätter sig ett väldigt drama i scen genom oss. Fast det luktar jord, gyttja, bräckvatten, våt vass, hästgödsel och kogödsel, människoavfall, sur mjölk, grislort, salt, tångbankar, fiskrens, tjära, efterbörd och exkrementer ur detta språk och i dessa människors liv så låder det ingenting trivialt vid dem. Så säger den här berättelsen som tar livet på dödens allvar och som utan genans tar sig för att gestalta transcendens.
Går det?
Vad man ska svara? Man blir generad."

Ur en artikel av Kerstin Ekman, där hon även säger annat klokt:

"En roman måste vara en stötesten, annars glömmer man den. Ju lättare läsning desto snabbare glömska.
En stötesten kan man inte komma ifrån. Den gör sig gång på gång påmind, i början till förargelse. Kanske till vrede. Ännu som undanställd på hylla och infogad i bokstavsordning spökar den. Man tar ner den, läser och grubblar ett tag till på dess svårbegripligheter eller dess oförenlighet med ens egna tänkesätt. Till slut kan den glida ihop med dem; man införlivar något främmande och har fått en ny källa till undran och ibland till en oväntad och orimlig glädje."

Jag kan inget annat än instämma. Dykungens dotter är en bok som ofta får det att svida och vätskas i ögonvrårna, som får strupen att snöras samman och andningen att bli ansträngd. Det är en bok jag kanske aldrig skulle ha orkat läsa ut om den inte var kurslitteratur. Det är en bok jag inte alls njuter av att läsa, men ändå omöjligt kan säga annat om än: Bra! Det är en bok jag sent ska glömma, en bok jag ska bära som en sten i min vävnad. Språket väcker törst efter Kerstin Ekman, Sara Lidman, alla dem som skriver om det svåra så att varje ord blir poesi. Kanske ska jag till och med låna hem Sveket igen.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	Lagt kort
Författar- presentation:	Joan Didion
Pocket Finns i lager, 59 kr

Joan Didion - Lagt kort

Tidigare har jag läst Didions The Year of Magical Thinking (Ett år av magiskt tänkande). Då, för två år sedan, var jag i Ångermanland och begravde min farfar. Sorg var ett angeläget ämne, boken berörde mig starkt. På den tiden var jag inne i en långvarig läsvacka, men Didions självbiografiska sorgskildring blev ett bevis på litteraturens kraft. På sätt och vis har jag nog Ett år av magiskt tänkande att tacka för mina nuvarande bokorgier.

Play It As It Lays handlar om Maria: skild, före detta modell och skådespelerska. Hennes enda dotter är psykiskt handikappad och inlåst på institution. I bokens nutid befinner sig även Maria på mentalsjukhus. Den dåtid som återberättas handlar om hur Maria alltmer tappar greppet. Som läsare väntar jag spänt på att få veta hur det kommer sig att hon anklagas för mord.

Marias rämnande tillvaro och den luxuösa omgivningens känslokyla beskrivs med en fängslande men skrämmande skärpa. Joan Didion bevisar att hon är en konstnär med full kontroll över sina litterära vapen. Efter läsningen är jag skakad på djupet. Visserligen finns det brister, till exempel ett långt parti där vi inte får veta något om Marias känslor utan bara får hennes handlingar beskrivna. Detta dämpar utvecklingskurvan. Ändå - en läsning som inte går att komma undan, som stannar kvar, inristad i skinnet.

Vet någon därute om filmen baserad på boken är sevärd?

Betyg: 8/10

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Bok- presentation:	För Lydia
Författar- presentation:	Gun-Britt Sundström
Häftad Finns i lager, 250 kr

Lydias röst

Modernista ger i oktober ut För Lydia, Gun-Britt Sundströms replik till Den allvarsamma leken. En händelse av vikt, något att se fram emot!

För Lydia är ett verk i sin egen rätt - inte riktigt lika kvardröjande och livsändrande som sin föregångare, men mer än bara bra. Kanske är det bara för att jag läste Söderberg tidigare (och närmre inpå en olycklig förälskelse) som jag föredrar hans version?

Starka känslor, berättade subtilt. Samma gråa depression som hos Arvid, men här är det den röstlösa Lydia som är tröstlös. Mycket givande är det att leva sig in i henne. Först nu förstår jag vidden av Arvids agerande. Händelserna har flyttats sextio år framåt i tiden. Något som först störde mig - då är det ju inte samma Lydia! - men som definitivt har sina poänger.

Om du gillar Maken finns det verkligen skäl att se fram emot denna nyutgåva. Där Maken ibland kan vara långrandig berättar För Lydia om samma huvudtema med större koncentration och än mer ömsint penna.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Omaka makar

Gun-Britt Sundströms moderna klassiker från 1976 handlar om förhållanden, ett ämne som var i högsta grad aktuellt då och antagligen aldrig mister sin angelägna prägel.

Martina är nitton när hon och Gustav inleder ett förhållande som sedan vara i sju år. De gifter sig aldrig men ser sig som gifta. De gör slut lika ofta som de blir ihop, men har svårt att verkligen bryta. Det tycks alltid finnas skäl att gå skilda vägar, det tycks alltid finnas skäl att stanna tillsammans. 550 sidor ägnas åt Martinas tankar om livet, vägvalen och den sanningstyngda kärleken till "maken".

Maken är ganska långrandig, men jag mister aldrig lusten att läsa vidare. De sista sista hundrafemtio sidorna är rysande starka. Betyget blir bra.

Kommentera

Sebastian Lönnlöv

Allen Ginsberg - Skrik och sorg

I antologin BEAT! introducerades the beatniks och jag smakade hungrigt på Ferlinghetti, Ginsberg, Kerouac och alla andra. Det inspirerade mig till att köpa Howl and other poems och Kaddish and other poems i en liten rörig bokhandel i Bloomsbury för snart två år sedan. Nu bestämde jag mig för att till slut ta itu med dem.

Jag började med Howl, debuten – och blev inte imponerad. Visst finns här halsbrytande vändningar (yacketayakking screaming vomiting whispering facts and memories and anecdotes and eyeballs kicks and shocks of hospitals and jails and wars), men jag blir trött av allt prat om knark och sex. ”Titta vad cool jag är, jag har testat alla droger i hela världen och säger kuk i varannan mening!” Visst, jag är pryd men främst stör jag mig på att helheten helt enkelt inte är övertygande.

Några dagar senare läste jag Kaddish. Och WOW. Vilken skillnad! Här är allting smärtsamt skrivet, här griper dikterna tag om mina inälvor och kramar väldigt hårt. Det dräller av droger men främst blir jag hög på språket. Sidorna är fulla av spyor och könsorgan men Allen, jag förlåter dig vad som helst! Titeldikten är allra bäst - jag blir omskakad och andlös bara av att läsa de inledande verserna:

Strange now to think of you, gone without corsets & eyes, while I walk on the sunny pavement of Greenwich Village

downtown Manhattan, clear winter noon, and I’ve been up all night, talking, talking, reading the Kaddish aloud, listening to Ray Charles blues shout blind on the phonograph

the rhythm the rhythm – and your memory in my head three years after

Denna trettio sidor långa sorgesång påminner om Mig äger ingen - men är ännu bättre.

Kommentera